Vi var i Etiopien och såg med egna ögon konsekvenserna av George Bushs munkavleregel. ”Gag rule”. Stopp för amerikanskt bistånd till länder eller organisationer som på något sätt kunde antas förespråka abort. 

Nu är ju syftet med kondomer inte abort utan det exakt motsatta; att förhindra abort. Men den amerikanska högerlogiken har aldrig varit klockren.

I Etiopien, som i varje land där kvinnor inte har rätt till sina egna kroppar, leder brist på preventivmedel till riskfyllda graviditeter, livsfarliga aborter som alltför ofta slutar med att kvinnan dör. Gag rule är just nu borta men om nästa president blir republikan kan den mycket väl återinföras. 

Statligt bistånd är med andra ord inte någon som helst garanti för att elementära mänskliga rättigheter tillgodoses eller ens stöttas.

Varför blir jag då så störd över Melinda och Bill Gates biståndsstiftelse? Tio år efter starten tog makarna förra året beslutet att satsa 12 miljarder svenska kronor för att under fem år stärka kvinnors reproduktiva rättigheter i världen. I klartext preventivmedel. Alltså kondomer. Den amerikanska antiabortrörelsen rasar men Melinda Gates står på sig.

När jag läser vad hon själv och andra skrivit får jag en bild av en smart och klok kvinna. Det som skiljer henne från andra smarta och kloka kvinnor är att hon gift sig med Bill och därmed av affärstidningen Forbes rankas som världens tredje mäktigaste kvinna. På första plats finns Angela Merkel och på andra Janet Yellen, ordförande för den amerikanska centralbanken. Båda demokratiskt tillsatta.

Det är väl där skavet börjar.

Och med själva grunden till förmögenheten, företaget vars programvara jag själv i denna stund arbetar med. Dock i en utgången version vilket stör mig fruktansvärt. Operativsystemet Microsoft XP underhålls inte längre vilket sakta men säkert kommer att göra datorn obrukbar. Kan inte ens föreställa mig hur mycket det beslutet har ökat det elektroniska sopberget. Eller vad följderna blir för alla de människor som faktiskt inte har råd att köpa en ny dator – de som finns i de länder som världens största välgörenhetsorganisation säger sig vilja hjälpa.

Det har inte heller gått någon förbi att Microsoft alltid har varit ett hårdhänt företag som gjort allt för att knäcka konkurrenterna och därmed skapat sig en mycket ohälsosam, för att inte säga livsfarlig, monopolliknande position i världen.

Eller att en del av de arbetare som tillverkat Microsofts produkter behandlats som slavar. Som i företagets Xbox-fabrik i kinesiska Dongguan. Där arbetade minderåriga för tre kronor i timmen i sex- eller sjudagarsvecka i 30 graders värme, 15 timmar om dagen, med tio minuters lunchrast, förbud att prata med arbetskamraterna. När skandalen avslöjades 2010 lovade Microsoft att utreda och åtgärda – ja, som de multinationella bolagen brukar när de blir påkomna.

I dag tycks allt glömt och förlåtet. Makarna Gates behandlas som kungligheter och får inga besvärande frågor när de gästar världens tv-soffor. De säger sånt som att ”det är dags att ge tillbaks till samhället” utan att få följdfrågan hur mycket skatt de egentligen betalat in under årens lopp.

Melinda Gates låter som en övertygad feminist. Men det är välgörenhet hon håller på med. Inte demokratiskt kontrollerat bistånd. För mig blir bismaken alltför besk.

Anne Jalakas är journalist, debattör och -feminist, har rötterna i Estland och Väster-götland, men bor i Lund sedan 30 år.