Nyligen presenterade Region Jönköpings län en kartläggning över hur litteratur skapas och förvaltas i länet. Den ska bli ett avstamp till en handlingsplan för litteraturen som konstform. Rubriken: ”Mellan bildningsförakt och litteraturpassion”.
Spännande!
Spännande?
Det beror på hur vi väljer att se det. Det finns inga belägg för vare sig bildningsförakt eller litteraturpassion i kartläggningen. Den är en genomgång litterära aktörer i Jönköpings län; författare och skribenter som finns och fanns i länet, vad de skriver om – och vad de önskar sig. Där listas också möjligheter i form av stipendier, lokaler och annat materiellt.
Var är rösterna från de blivande författarna? Hur ser ungdomarna på möjligheterna att komma vidare som skribenter?
Det kreativa skrivandet får enligt rapportförfattaren utvecklas på fritiden. Han dristar sig till att önska att unga människor med skrivarlust hade samma möjligheter som idrottande ungdomar: möjligheten att träna i olika sammanhang, utanför skolan. Bra, där!
Och där får Kulturama sig en släng av sleven. Kulturama som är specialiserat på utbildningar och kurser inom estetiska ämnen har inte litteraturen på schemat.
Är jag rörig? Verkar det ostrukturerat? Läs själv kartläggningen på regionens hemsida och försök bilda dig en uppfattning. Det är inte enkelt. Det är rörigt. Det är ostrukturerat. Hela rapporten är inkonsekvent i vad som presenteras om vem (exempelvis författare utan geografisk hemvist, Piraten räknas som länsklassiker – han bodde ju gubevars i Tranås i tio år – och exemplen på vad som finns och görs för litteraturen är ojämnt fördelade). Finns det verkligen bra exempel bara i Tranås? Och hur många utanför riktnummerområdet känner till alla kreativa initiativ som tagits där?
Nå. Om jag nu inte ska vara en sur gammal journalist, verksam som bland annat svensklärare vid en folkhögskola. Om jag skulle ta mig samman och vara lite konstruktiv – denna kartläggning är ju bara början. Om jag skulle ta mig för att komma med ett konstruktivt inspel i det fortsatta arbetet för litteraturen?
Låt mig först berätta att rapportens omslag har undertiteln ”Kartläggning av litterära aktörer i Jönköpings län”. Där ingår också att den ansvariga för kartläggningen har varit i Wexford på Irland, och det redovisas till viss del. Wexford är häftigt, samhället har 20 000 invånare och har varje år fler än 50 000 i samband med den traditionella litteraturfestivalen. Värt en mässa, javisst – men vad har det i en kartläggning av litterära aktörer i Jönköpings län att göra? Det finns åtskilliga bra exempel på närmare håll.
Pengarna kunde ha lagts på en resa till en spännande svensk kommun. En kommun där det vimlar av unga kreativa människor, politiker och företagare, som satsar på ordet, på litteraturen. En kommun där ungdomarna själva skapar möten för att dela med sig av sina texter, bjuder in till textsamtal – och arrangerar uppläsningar av litteratur.
I veckan arrangerades till exempel ett par dagars gratis workshop för alla som ville finslipa sitt skrivande, lära sig skriva poesi, och att fånga en publik, under ledning av en av de bästa i landet i sin genre.
I samma kommun kryllar det av textförfattare av olika slag, skribenter som är kända inom och utanför landets gränser, och som reser land och rike kring för att utbilda i att skriva. De drar deltagare. Med hjälp av skrivargrupper på Facebook, via andra sociala medier – och genom att använda sig av förebilder som lockar unga.
Åk dit, lyssna och inspireras! Du har redan anat att det handlar om Botkyrka.
Kommunen som har som slogan: ”Långt ifrån lagom”.
PS. Tråkigt att regionen presenterar en kartläggning av litteraturen, som handlar om att ta tillvara (detta uttryck används fel genom hela rapporten) våra egna författare, som Alf Henrikson och Pälle Näver – och stavar deras namn fel.
