Jag tycker man ser så många tecken på upplösning inom den härskande klassen nu.
Det är hoppfullt.
Oljekapitalet har satsat alla sina pengar på fascismen och fördröjandet av åtgärder som är livsviktiga för våra krympande möjligheter att överleva som mänsklighet. I Sverige och i USA.
Just nu ramlar det in om inte glada, så åtminstone inte totalt mardrömslika nyheter om USA.
Dom republikanska kandidaterna i mellanårsvalen snubblade på sin egen flört med fascismen och vetenskapsföraktet, och i Sverige sköter den nya regeringen sin propaganda på ett väldigt klantigt och splittrat sätt.
Det måste ju finnas en jävla massa borgare som bara går och ruttnar på sina ledares totala tystnad inför fascismen i SD. Jag vet inte, men jag kan inte tänka mej nåt annat.
Jag försöker se det hela lite hoppfullt.
Det inte lika självmordsbenägna gröna kapitalet, dom kapitalister som tänker lite längre än till nästa kvartalsrapport, är uppenbart missnöjda.
Jag tycker mej se en växande klyfta inom borgarklassen.
Som vi kan utnyttja.
Slå in kilar i.
Vara fula som fan och få dom att bråka med varann.
Tänker jag.
För jag vill ge mej själv lite hopp.
Men såklart kan sammanbrottet för nyliberalismen leda till en ännu starkare fascism. Det är den stora faran, nu när allting faller.
Det är därför vänstern har en så livsnödvändig uppgift dom kommande åren.
Åker runt på en liten, småskalig och inte så välbesökt turné i Finland med mitt band.
Det är 14 grader varmt och dimma i Helsingfors, det är i mitten av november.
Jag går nere på Skatudden och äter små stekta siklöjor i tidningspapper, muikku kallas dom för. Rågmjölspanerade och halstrade.
I Sverige slängs siklöjorna efter att dom avpressats sin löjrom. Löjrommen säljs sen till den urbana överklassen som äter den med god aptit, medan löjorna förgasas och blir koldioxid i nåt värmeverk i norra Sverige.
Nå, nå. Man kan nog ha sej lite roligt i dessa yttersta dagar. Tänker jag på finlandssvenska.
Helsingfors är lite skönare än Stockholm. Folk är lite fulare klädda, lite mer avspända i kroppen.
Lite mänskligare.
Sen åker vi uppåt landet, vi åker till Kokkola och spelar i ett garage.
Här är det lite kyligare, befriande med lite klar och kall luft efter den Londonhöst som behärskat södra Skandinavien denna höst.
Löven ligger vitkantade och frusna på morgnarna.
Folk bor i små röda hus. Många pratar en märklig svensk dialekt som låter uråldrig.
Det var nog så här folk pratade i Sverige för 200 år sedan, säjer ägaren till Kulturgaraget där vi spelar.
Här hänger Mannerheim och Knugen och Silvia på väggarna.
En märklig och fascinerande miljö.
Jag gillar inte allt jag ser, men här finns saker att lära sej.
Man äter mört här.
Ute i Bottenviken har strömmingen tagit slut. Den har trålats upp och blivit lax- och minkfoder.
Det är så sorgligt. Det är så ohälsosamt.
För laxen och minkarna, för oss.
Ät inte lax.
Bär inte minkpäls.
Ät mört.
Mört kan inte fiskas storskaligt, den kan inte fiskas ut på samma sätt som strömming och tonfisk. Mört är nyttigt.
Alla du känner säjer att mört inte går att äta, men det är inte sant.
I Sverige åts mört förr i tiden.
Sen blev vi rika och moderna, slutade klä oss fult och slutade äta mört.
Vi glömde villigt bort våra morföräldrars mörtrecept, vi skämdes för vår bondska bakgrund och åt gravad lax istället. Den var ju så nyttig och billig.
Jag har ju tjatat om det här i några år nu, att vi måste äta fisk som är längre ner i näringskedjan.
Jag har tjatat om hur det i Hälsingland fortfarande finns gubbar i skogarna som gör surmört.
Och alla har skrattat, och jag har skrattat med, för jag vill ju vara en kul kille, men jag menar allvar.
En kväll var jag ute och söp med några surströmmingsfabrikanter.
Dom berättade om hur dom varje vår, under strömmingsleken, när man tar strömming som ska bli sur, får en jävla massa mört som bifångst.
Den får dom slänga.
Då började jag ju prata om surmört.
Sen hördes vi inte på flera år.
Men i augusti så ringde dom och ville ha receptet.
Strömmingen var slut.
Så nu har vi provfiskat och har några batchar på gång till nästa år.
Under tiden har det här skräckkabinettet som kallas regering gått med på att HÖJA kvoterna för strömming i Östersjön.
Bäst att passa på innan den tar slut, liksom.
Dom gör verkligen allt dom kan för att paja våra möjligheter till en hållbar framtid.
Det är en därför jag tycker att nuvarande regim i Sverige är en del av den internationella, självmordsbenägna delen av kapitalistklassen och dess politiska gren.
Sverige kommer snart att stå inför en livsmedelskris och det är dags att börja titta på hur vi tillsammans kan producera mat som är hållbar och uthållig mot kommande kaosväder och andra, av den skenande kapitalismen framkallade, katastrofer.
Eftersom vi inte har vare sig stat eller kapital i ryggen måste vi göra det själva.
Och med vi menar jag också dej.
