1. No shit, Sherlock. 

2. Vem hade du varit annars? En person som mår bra? Som slipper lägga en månadslön om året på terapi och är allmänt tillfreds? Ja, gud vilken tur att inte DET hände. 

Vi har så himla lite tid i detta arma jordeliv, ska vi verkligen lägga den på att gå runt och hänga läpp? Förlamas av ångest medan vi ser åren svischa förbi utanför fönstret? 

Men förlamas gör vi. Våndas och plågas och grubblar. Den psykiska ohälsan skenar. 

Narrativet att livet ska vara hårt och svårt tjänar inte den som har det hårt och svårt. 

Studier har antytt att om vi på något sätt kan göra oss av med alla motgångar i barndomen så skulle diagnoser kopplade till psykisk ohälsa minska med nästan en tredjedel. En klen tröst. Lagt kort ligger och just att vi inte kan göra det gjorda ogjort är väl anledningen till att vi låtsas må bra av att må dåligt. Vi har inte haft något val. Än så länge. 

Enter: gensaxen. Minns ni den? 

Det var 2020 som gensaxen Crispr fick Nobelpriset för den revolutionerande förmågan att kunna ”klippa” DNA-molekyler – för att på så vis exempelvis kunna bota svåra genetiska sjukdomar. Nu diskuterar forskare om man även skulle kunna använda den till att fysiskt radera traumatiska händelser. 

Man har nämligen upptäckt att tuffa upplevelser bäddar in sig i våra hjärnor och gör oss mer sårbara för ångest och depression – faktum är att tidiga trauman är den starkaste riskfaktorn för psykisk ohälsa i vuxen ålder. När man är med om något mycket påfrestande så bildas en fysisk ”tagg” på generna, som ökar risken för att exempelvis utveckla ångest. Men, med epigenetisk redigering skulle man teoretiskt kunna ta bort de här taggarna, alltså ta bort hur händelsen påverkat dig. 

Fattar ni? KLIPPA BORT SKITEN. 

Mobbingen i skolan som gav dig social fobi? Snipp! 

Omättliga bekräftelsebehovet efter din alkoholiserade förälder? Snipp! 

Panikångesten/hetsätningen/depressionen? Snipp snipp snipp! 

Jag kan riktigt se den läskande reklamen framför mig: Vilket trauma vill du göra ogjort? 

Det är en del som ska ordnas först dock. Neuroforskare har förvisso lyckats använda gensaxen till att ta bort ångest hos råttor, mer hur man skulle kunna gå vidare till människor är oklart. Gissningsvis vill få låna ut sina bebisar till traumatiska experiment och det hela verkar onekligen ganska komplicerat. 

En annan möjlig lösning på den utbredda psykiska ohälsan vore kanske att försöka motverka så att trauman inte uppstår från första början. Typ … satsa på välfärden? 

Se till att det finns tillräckligt med stöd i skolan så att mobbingen aldrig uppstår istället för att genmodifiera bort konsekvenserna av den. Resursstark socialtjänst, fungerande sjukförsäkring, ja ge alla förutsättningar att må bra så att de löper lägre risk att traumatisera sig själv och andra. Det finns förstås studier på sånt också. 

Jag vet inte vilket som känns mest sannolikt att komma först, men jag sätter en peng på gensaxen.