Yandex brukar kallas för ”Rysslands Google”. Likt sin amerikanska konkurrent är Yandex en sökmotor såväl som en karttjänst, en vädertjänst, en nyhetstjänst, ett reklamimperium och en massa annat, samt en fysisk infrastruktur byggd kring enorma serverhallar.
Många av västvärldens internetgiganter drar sig nu ut ur Ryssland. Andra blir utkastade, som ett led i Putinregimens strävan att vinna hemmafrontens informationskrig. Ryssar som inte längre kan lyssna på Spotify söker sig nu i stället till Yandex Music, en tjänst som i stort sett bara finns i postsovjetiska territorier. Vi ser alltså tendenser till ett mer uppsplittrat internet, ett ”splinternet”.
Redan 2017 valde Ukrainas dåvarande president Petro Porosjenko att bannlysa inte bara VK (”Rysslands Facebook”) utan även Yandex. Båda företagen anklagades för att samla in data om ukrainska medborgare – data som hamnar hos rysk säkerhetstjänst. Att så sker är fullt möjligt, rentav troligt. Samtidigt är det knappast någon lögn när Yandex uppger att man beter sig precis som nätjättarna i Väst. Alltså att Yandex inte lyder under FSB mer än vad Google lyder under NSA (eller vilka myndigheter det nu rör sig om). Såväl i väst som i öst tvingas dock storföretag att kompromissa med staten. Den firma som samlar på sig en tillräckligt stor mängd personuppgifter kommer, om än motvilligt, att förvandlas till en militärstrategisk resurs.
Under sin presidentvalkampanj 2019 drev faktiskt Volodomyr Zelenskyj kravet att släppa på Ukrainas internetrestriktioner för att åter släppa in Yandex och VK. Förslaget hade stöd av många ukrainare, men nu är det knappast aktuellt.
Nu uppmärksammas i stället hur Yandex nyhetstjänst har underordnat sig ryska myndigheter och dirigerar trafik till regimtrogna medier. Samtidigt har Financial Times visat på att mobilappar runt om i världen använder kod från Yandex som samlar in vissa data och skickar den till servrar i Ryssland. Vilket visar att vi ännu är långt från den avskärmning som begreppet ”splinternet” syftar på.
