Ibland kommer jag att titta på den, tänka ”den där boken var allt himla bra!”
Kanske rent av ta fram den, läsa om ett särskilt stycke.
”Pappa, vilken musik lyssnade du på när du var ung?”
”Vilken fråga, min son! Hur ska jag kunna minnas det? Jag hade på allt på Spotify...”

I begynnelsen var människorna samlare och jägare.
Jag tror att samlandet är en viktig del av den mänskliga identiteten.
Nedärvt. Genetiskt. Vi har det i oss.
Det vi samlar på berättar om vilka vi är – eller var – vid en viss tidpunkt. Det är ett sätt att göra ett historiskt avtryck. Den som inte kan samla blir rastlös och rotlös.

Hört på Akademibokhandeln:
”Hur ska jag veta om jag har läst den här deckaren? Alla nya deckare har ju så lika namn...”
”Men känner du inte igen omslaget?”
”Skojar du? Jag har ju lyssnat på den i mina lurar...”

Vikingarna reste sina runstenar.
Homeros och Sofokles och Aristofanes fick sina texter kopierade för hand och så småningom tryckta – de har överlevt i flera tusen år...
Vad lämnar vi efter oss, vilka avtryck? Kommer någon att kunna ta del av dem?
Grottmålningar och hällristningar. De går inte att radera eller klicka bort!
Ibland får jag en känsla av att varje ny generation producerar allt mer, men lämnar allt mindre efter sig av bestående värde.

”Papperstidningen kommer att vara utdöd om tio-femton år.”
Kanske är det så. Det vore en väldig förlust. En papperstidning är något att hålla fast vid. Innehållet i den förändras inte hela tiden, uppdateras inte förrän nästa nummer kommer. Det betyder att du hinner läsa den, även de långa reportagen – om du prioriterar djup och kunskap framför snabbhet och yta.

I min samling av gamla tidningar (jodå, en sådan har jag) kan jag läsa i Se om koncentrationslägren, i Expressen om mordet på Palme, i JP om när Stefan Liv förolyckades.
”Men du, all den informationen hittar du mycket snabbare på nätet!”
Sant. Men då med ett historiskt perspektiv. Känslorna och reaktionerna när det verkligen hände, de kommer jag aldrig åt. Och inte heller samhällskontexten, vad sändes på TV den där dagen, vilka varor annonserades ut och för hur mycket?

Vinylskivan har kommit tillbaka!
Utskrattad och utdömd för ett kvartssekel sedan. Men idag är det ungdomarna som köper LP-plattor. Stora omslag, fotografier och texthäften. Skivor som man kan spara på. Som blir en del av en ung människas utveckling.

Ute och joggar.
Det är kallt och snålblåst. Jag lyssnar på domherrar och talgoxar. Hör bilar som tutar, cyklar som plingar. Känner mig som en del av världen.

Tillbaka på bussen.
Där sitter vi, i våra bubblor. Mer och mer inneslutna i oss själva.
Lyssnande. Klickande. Sökande. Information eller kommunikation. På distans.
Vi har världen i våra fickor och vi har fyrahundra vänner. På bussen. På väg mot Juneporten. Ensamma tillsammans.