BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är en bild som är användbar till exempel vid drastiska politiska förändringar. Det är vidare en bild som grundar sig i kroppens minne, tyngden i den där jättestora snöbollen, hur det var att rulla den.

Jag tänker på snöbollsrullningen när jag läser olika inlägg i debatten om att förmågan att skriva för hand håller på att försvinna.

Handskriftens eventuella död har stötts och blötts i debattartiklarna – men ett perspektiv har jag saknat. Vad händer med oss om denna motoriska färdighet inte längre lärs in?

Före förra sekelskiftet fanns många i Sverige som inte kunde skriva, även om läskunnigheten var mycket stor. 1879, Sundsvallsstrejkens år, var läskunnigheten lika hög som i dag.

Att en del inte lärt sig skriva berodde på att barn slutade skolan i förtid för att arbeta, och att själva skrivandet krävde längre inlärning, med fjäderpenna och bläckhorn och dåligt lyse.

Dessa arbetare och torpare, som inte hunnit lära sig skriva, besatt en mängd andra motoriska kunskaper; kvinnorna kunde tillverka kläder från grunden, från får eller linåker till färdigt plagg, de kunde allt om att ta vara på mat, från slakt till att torka bär. Männen snickrade en säng på en kväll och tillverkade fisknät, hushålls- och jordbruksredskap, gillrade fällor för olika djur. Både män, kvinnor och större barn kunde hugga ved, rensa fisk, skölja tarmar vid slakt, stilla blodflöde från ett sår, hässja hö …

Men vad händer med barn i dag som inte lär sig skriva, när timmarna med slöjd i skolan inte är så många, och de blir curlade i hemmet så att ingen annan finmotorik erbjuds än datormusen ... ?

Vi är kroppsliga varelser. Barn som inte fått krypa, barnhemsbarn som suttit i en spjälsäng, kan i tonåren få problem med abstrakta begrepp som över- och underordning, sidoeffekter eller nedgradering.

Det här betyder naturligtvis inte att rullstolsburna barn inte kan lära sig abstrakta begrepp, människan har ju en fantastisk förmåga att tänka ut det vi inte får uppleva.

Men forskningen vet i dag mycket om motorikens betydelse för inlärning, och för att bromsa demens. Allt ifrån dans eller idrott till handarbete eller lägga pussel är nyttigt för hela människan.

En annan aspekt av handskriftens försvinnande hänger samman med larmen om minskad läsförståelse. En del historiker menar att vi är på väg mot medeltiden, tiden före Gutenberg, då bild och muntlig framställning dominerade, inte det skrivna ordet.

Det sägs att ungdomar skriver allt mindre på sociala medier och skickar allt fler bilder.

Den medeltida människan sägs av många historiker ha varit mer spontan och mer utagerande – både med positiva och negativa känslor – än vi är i dag.

Man levde tätt tillsammans, och den sociala kontrollen var stark.

Hur den bildmässiga, spontana, ”streetsmarta” kulturen ska gå ihop med vår tids individualism är inte så lätt att förstå. Den kräver ett kollektivistiskt samhälles skydd.

Det finns nog många skäl att kämpa för skrivkonstens och läskunnighetens bevarande.