Den senaste månaden har den globala upphettningen krupit mig väldigt nära. Jag har bott i 15 år i samma bostadsområde och under den tiden har vi varit med om kraftiga översvämningar två gånger – båda den senaste månaden. Gator, bilar, hus och källare under vatten. Grannar som ringer 112 och räddningstjänsten som svarar: Alla har översvämningar nu, vi prioriterar samhällsnyttig verksamhet, ring ditt försäkringsbolag. Försäkringsbolagen svarar: Vi är nerringda, vi har ingen jour att skicka. Det som återstår: Grannar hjälper varandra.

Det är ingen avancerad gissning att det snart händer igen. Nej, någon gissning är det ju faktiskt inte. Den globala upphettningen pågår och vi vet att temperaturhöjningen innebär både extrema skyfall, bränder och svår torka, på olika platser vid olika tider. Detta är det nya ”normala”.

Normalt är däremot inte business-as-usual i politiken.

Visst har politikerna börjat vakna, lyssna på forskningen och formulera olika gröna givar. Men hittills helt otillräckligt.

Och kanske är det dessutom dags att vi breddar frågan om mänsklighetens överlevnad till att handla om mer än den globala upphettningen. I veckans tidning samtalar jag om den biologiska mångfalden med en av Sveriges mest erfarna skogsinventerare, Sebastian Kirppu. Han gör bedömningen att om skog med höga naturvärden fortsätter kalavverkas så som nu sker kan vi på sikt inte ta mat och rent vatten för självklart. Mat och vatten är beroende av biologisk mångfald. Fundera på det – och ställ dig frågan igen: Vad fan är hög standard?
 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.