Men samma fråga är vidrig då den förekommer i verkliga livet. När människoliv vägs mot pengar, och livet väger lätt. När mord används för att så skräck vida omkring.

Lika vidriga är alla de utpressningsbrott, då människor som har lyckats ta sig i säkerhet ska tvingas att betala för att en närstående, i händerna på människohandlare i Libyen, inte ska skadas. ”Pengarna eller livet?” är inte en fråga, utan ett brott.

Men ”pengarna eller livet” är också en formel i barns lekar där vapnet är pekfingret, är byggt av legobitar eller helt enkelt är en fruktansvärd grimas komplett med drakvrål. Precis som formeln ”Pang, nu dog du”. Lika lekverkligt och tryggt orealistiskt som när barnet regisserar: ”Nu ska du stå där, och titta dit, och när jag hoppar fram ska du bli jättejätterädd!”

Inom den trygga men magpirrande ramen ingår att deltagarna kan stoppa lek som hotar att gå för långt med en formel, exempelvis ”nu är jag är inte med längre”.

En sexåring frågade mig: ”När man dör, står man då upp och sen ramlar man omkull? För så är det när de dör på tv.” Jag kunde svara att i verkliga livet ligger man skönt nedbäddad i en säng när man dör. Och att man inte alls faller i golvet med ett brak. Hon tyckte att verkligheten lät mycket bättre.

Barnet övar och undersöker. Liv eller död. Fel eller rätt. Ja eller nej. Lek eller på riktigt.

Som vuxen kommer ingen undan frågorna och valen. Våra dagliga liv är fulla av riktiga val, vart och ett mer eller mindre viktigt. Kaffe eller te? Gummistövlar eller lågskor? Månadskort eller enstaka bussbiljetter? Fönstret öppet eller stängt? Och så finns de få men livsavgörande valen: ska du och jag försöka sätta barn till världen tillsammans, eller ej? Är mitt liv nu så svårt att jag måste förändra det i grunden?

Många val borde inte finnas. Ska barnet få fortsätta på mellanstadiet, eller ska hon arbeta med mattknytning så att tillräckligt med mat kommer på familjens bord? Under senare år har allt färre föräldrar tvingats att välja. Allt fler barn i världen går i skola. Allt fler människor behöver inte längre välja mellan att äta på morgonen eller att äta på kvällen.

Men vilka val är rimliga att göra? Vad ska omöjligt kunna väljas eller väljas bort? Det finns en glidande skala mellan enkelt val, rimligt val, svårt val, tveksamt val, omöjligt val och när det är ett övergrepp att tvingas välja.

Nu visar det sig, på ännu ett sätt, att motsättningen ”pengarna eller livet?” är fel. För den är i Sverige, som på många andra platser på jorden, i dag inte en motsättning. Pengarna och livet utesluter inte varandra, utan är snarare ett förmånspaket. Vissa får pengar och ett långt liv. Andra får hela livet igenom en knaper ekonomi och därtill ett kortare liv. Lågutbildade kvinnor i Sverige har en snål ekonomi livet igenom, och deras livslängd sjunker just nu. Ingen annan grupp har sjunkande livslängd.

Framför dessa kvinnor står inte en varelse med snusnäsduk över ansiktet och en pistol i handen. Där står i stället lönesystem, arbetstider, nedvärdering av deras förmågor, hårda arbetskrav och mycket litet svängrum för egna beslut. Tillsammans med otillräcklig hälsovård, dålig arbetsmiljö och hårdhänt sjukförsäkring. Och runtomkring susar påståenden om att kvinnorna ju har valt sina yrken, sina villkor, sina liv, och därmed själva har valt sin dåliga ekonomi. Ingen påstår dock att de har valt sin egen förtida död. Men den blir en följd av deras livsvillkor.

Pengarna eller livet är inte ett val. Det är inte en fråga om prioritering.

Att inte behöva välja mellan pengar och liv är en grundläggande frihet. Jag vill kalla den verklig valfrihet.