Vi stirrar oss blinda på metaforiska björnar och vargar, som ju ändå utgör en konstruktiv fara, som för livet framåt i kretsloppen. Samtidigt som de djupfrysta fiskpinnarna går under radarn.

Tårtningen av Jimmie Åkesson är förstås, såhär med lite perspektiv, ett exempel på denna problematik. Många blev oroliga för demokratin, jag oroade mig mest för grädden. Jag blev så förvånad att människor – även i min närhet – såg aktionen som så våldsam och fördömde den så enhälligt.

Det känns som att vi är lite besatta av att inleda meningar ”Det där är precis som…”. Men vissa saker är inte precis som varandra. Våld är våld, tårta är tårta. Det är skillnad.

JAG MINNS NÄR jag själv – i min finaste kjol och mitt rödaste läppstift – kysste Alf Svensson i Almedalen i Visby, under politikerveckan 2001 i direktsänd tv. Som en liten personlig kupp, en aktion mot stöpta normer och brist på öppenhet hos de reaktionära kristdemokraterna.

Detta var före 11 september. Jag tror inte det fanns en människa i världen som tänkte att det var våld jag utövade. Att det var terrorism. Ett hot mot demokratin. Tvärtom kan jag se denna kyss – och tårtningar – som viktiga inslag i en fungerande demokrati. Och ännu viktigare inslag i en dysfunktionell demokrati, där allt fokus läggs på ett tvivelaktigt val vart fjärde år.

Ännu högljuddare är den ständigt återkommande skräcken för att SD ska bli martyrer. ”De kommer tjäna på detta i längden, tårtan går deras ärende, det är farligt.” Men hur långt ska vi gå för att rädda dem från kränkthet och martyrskap? Snart måste vi rösta på dem för att de inte ska bli martyrer!

"FARLIGT" ANVÄNDS OFTA väldigt slarvigt, som retoriskt grepp. ”Om vi börjar kalla poesi för populärkultur – då är vi farligt ute”, hörde jag en poet säga på en scen i Uppsala. Nej, det är inte farligt! Fattigdom, väpnade konflikter, ojämställdhet och cancer är farligt. Att kalla poesi för populärkultur är inte farligt. Att tårta Jimmie Åkesson är inte farligt. Att rösta på honom är.

”En tårta kan låta löjligt men är skrämmande”, stod det på Aftonbladets ledarsida. Nej. En naiv övertro på parlamentarismen kan låta löjligt men är skrämmande.

De flesta farligheter i Sverige sker i hemmen. Strukturer och mönster, systematiserat förtryck i klassuppdelningar och könsmaktsordningar, snedfördelade ekonomiska resurser, ökande klyftor mellan vilka som har ordet och inte; allt detta var för sig är så mycket farligare än alla gräddtårtor i världen. Dessa farliga fenomen går inte att rösta bort vart fjärde år, utan måste bekämpas från att man vaknar tills att man somnar. Och kanske till viss del i sömnen också.

Likgiltigheten och passiviteten inför detta är det farligaste som finns. Det är samhällets fiskpinne.