Under pandemin har vi genom mediernas täta rapportering av sjukvårdspersonalens villkor fått en ovanligt nära bild av hur personalen har det på jobbet. Vi har sett videodagböcker där de visar upp skavsår från skyddsutrustning, svett som rinner och hur de berättar om när den egna familjen sätts på paus.
Vi känner nog alla en tacksamhet över deras uppoffringar för att rädda liv. Och förhoppningsvis växer en opinion fram i kölvattnet av detta för att förbättra arbetsvillkoren i vården framöver.
Nära inblick i vården är något vi annars sällan får, förutom då vi själva eller våra anhöriga blir sjuka. När medier uppmärksammar vården är det oftast när något går snett, när den inte fungerar. Vilket naturligtvis är viktig journalistik! Men vardagsinblicken, då vård- och omsorgspersonalen ger allt för att vårdtagaren ska få det hen behöver, får vi sällan.
I veckans tidning möter vi författaren Fanny Ambjörnsson som nu kommer ut med en biografi över sin systers liv. När Nadja Ambjörnsson föds är hon intellektuellt och motoriskt funktionsnedsatt, utan förmåga att tala eller utföra medvetna rörelser. Under hela sitt liv får hon assistans dygnets alla timmar, ibland dubbel assistans för att genomföra aktiviteter som att till exempel besöka ett badhus. Boken ”Om Nadja” handlar om människovärdet och hur rikt ett liv kan bli om samhället anslår de resurser som krävs. Boken är något av en solskenshistoria, där välfärds-Sveriges bästa sida träder fram. För Nadja.
Genom dagboksanteckningar får vi följa personalens enastående engagemang och omsorg. Fanny Ambjörnsson låter oss även förstå hur de lägger om scheman så att det drabbar den egna familjen – för Nadjas skull. Solskenshistorien blir verklighet inte bara för att kommunen tar sitt ansvar, utan också för att det finns en engagerad familj där inte minst mamman gör allt för både sin dotter och för omsorgspersonalen. Det här är en viktig berättelse om hur det kan vara när det fungerar som bäst för brukaren. Och även om det inte är bokens egentliga ärende så väcker Fanny Ambjörnssons sätt att skriva en berättigad frustration i mig över att personalen behöver ge så mycket mer än de får betalt för. Boken ”Om Nadja” handlar också om vad som är ett ”lyckat” liv och vad som är framgång – en frågeställning som författaren vrider flera varv runt och utvecklar i intervjun i veckans tidning. Jag inser, när jag har läst boken och samtalat med Fanny Ambjörnsson, att vi alla har mycket att lära av Nadja.
Trevlig helg och trevlig läsning!
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.