Under hösten har det skämtats en del om den svenska regeringslösheten. Många har skojat om att vi kanske inte ens behöver en regering!? Allt flyter ju på som det ska ändå. Visst är det mycket i samhället som är hemskt, men det var det ju när vi hade en regering också. Vad gör några inavlade ideologer för skillnad? Ingen alls! Har vi skrikit till varandra och skrattat hysteriskt över hur kul det är att kunna dementera självaste makten.
Men vi har varit naiva. Det har aldrig varit så tydligt som nu i december när en vidrig nyhet nådde oss; det förslag som regeringen la i våras om att förbjuda rökning på uteserveringar har godtagits av socialutskottet. I skrivande stund är det bara ett par dagar kvar till beslut ska fattas av riksdagen och för många är det så gott som klart. Från och med den 1 juli 2019 kommer vi med största sannolikhet inte få röka en ciggajävel till ölen på valfri bar.
Det måste vara bristen på ideologisk och ekonomisk-politisk debatt hos makten som lett till att friskisfolket tagit över. Höger-vänster-skalan är officiellt död och vi har tagit steget fullt ut i Gal-Tan. Nu är det livsstil som styr var framtiden bär och de med störst kapital i livsstilsfrågorna är friskismedelklassen. De är resursstarka och de driver de enda frågor som våra politiker kan enas om just nu; frågor utan ideologisk relevans. Och i det parlamentariska läge vi har kan bara sådana frågor drivas igenom. Fördelningspolitikens död är uppenbarligen livsstilsspolitikens fullkornsbröd.
Som i frågan om rökning på uteserveringar. De som är emot förbudet är rörande överens över de gamla ideologigränserna. Jag själv skriver av mig om min vrede här i den vänsterextrema kommunistblaskan ETC (källa: Twitter) samtidigt som liknande utbrott kan hittas hos t.ex. Timbro, ett gäng högerideologer som inte alls är världsfrånvända ganska ofta (källa: Timbro). Det råder en oroväckande harmoni, särskilt som att både jag och Timbro ser det främst ur icke-rökarnas perspektiv.
Uteserveringarna är icke-rökarnas heliga busmark. Det är en gammal sanning sagd av många före mig att icke-rökarnas enda chans att få känna sig lite edgy i ett land som förbjuder allt knark förutom alkohol är att få cigga på uteserveringar. Vi VET dessutom att rökning är farligt, vi lever inte på 60-talet längre där det var en väl bevarad hemlighet. Cigaretterna är en ringa misshandel vi samtycker till men pausar om någon i närheten uttrycker besvär.
Men nu är det som det är och det är nya tider vi lever i. Därför kommer jag behöva utvidga och specificera den civila olydnad som jag efterfrågat i en tidigare krönika. Inte bara kommer vi behöva protestbolma i våra lägenheter utan även på uteserveringarna. Hur ordningsmakten ska hantera det blir intressant att se. Kommer de anställa tusentals Anna Skippers som kommer sippa på någon smoothie i varje hörn? Som bestämt rycker ciggen ur mungipan på folk innan de hinner tända? Blir straffet böter + att genomleva en power point-presentation med bild efter bild på förstörda lungor och tänder? Jag vet inget mer än att framtiden ser tråkigare ut än någonsin.
För övrigt är jag helt ok med förslaget i övrigt; att förbjuda rökning på lekplatser och i busskurer. Vad gäller idrottsplatser är jag kluven – det är en själslig njutning att tända en cigg framför någon som springer.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
