Det var ett djupt deprimerande TV-inslag, och ett av de kortaste någonsin. Studiereportern meddelade att justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) via sin pressekreterare låtit meddela att några ändringar i gymnasielagen inte är aktuella.

I vår lämnar de första av cirka 7 000 ensamkommande ungdomar gymnasieskolan. Är resultatet godkänt har de sex månader på sig att få en tillsvidareanställning eller en tillfällig anställning som varar minst två år.

Lyckas de får de permanent uppehållstillstånd, en biljett till allt som bärs upp av ordet framtidshopp.

Misslyckas de väntar utvisning. Oftast en biljett till Afghanistan och krossade förhoppningar.

Till Sverige kom de 2015. Först var de välkomna. ”Mitt Europa bygger inga murar”, sa statsminister Stefan Löfven i ett tal som flammade av solidaritet, asylrätt och alla människors lika värde.

Sedan gjorde han precis det, stängde Sverige bakom en mur av passkontroller. Flyktingarna var inte längre välkomna och samhällets attityd förändrades snabbt från ”welcome refugees” till stängda dörrar.

Matilda Brinck-Larsen upplevde allt inifrån som kommunalt anställd gruppchef i Göteborgs socialtjänst:

– Jag arbetade med mottagning av flyktingar och ordnade boenden åt ensamkommande.

– 2015 var jag fortfarande stolt över mitt arbete. Det gick bra. Så den 24 november stängdes gränsen. Ingen lyssnade längre på oss. Vi hade 350 tomma platser samtidigt som det hävdades att flyktingmottagandet brutit samman.

Situationen blev snabbt akut när åldersgränsen för kommunens ansvar för unga flyktingar sänktes från 21 till 18 år.

– Jag sa att Göteborg behöver 18+boenden, men ingen lyssnade. Då bestämde jag mig.

Matilda sa upp sig:

– Jag är socialarbetare. Jag skall sträva efter att minimera utanförskap. Nu såg jag att ungdomar skulle tvingas ut på gatan.

Matilda drog i alla trådar, företag som ville slippa hemlösa ungdomar som störde, frivilliga som ville göra en insats, kyrkor som påminde sig Jesu ord: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”

Resultatet blev Agape, en frivilligorganisation som de senaste åren gett skydd och liv åt 600 ensamkommande barn och ungdomar.

– Nu har vi 200 kvar.

Det är ungdomar som inte omfattas av gymnasielagen. Som söker asyl eller har fått avslag. Som redan lever det liv, helt eller halvt utanför samhället, som väntar dem som misslyckas med gymnasielagens krav. Och många kommer att misslyckas.

Att få ett fast jobb direkt efter gymnasiet är svårt även om du heter Svensson är född i Sverige och har föräldrar som fötts i Sverige.

Den normalsvenska vägen in på arbetsmarknaden går via vikariat, timmar och provanställning. Den vägen är stängd för gymnasielagens ungdomar och nu förväntas de även ta sig över det berg av arbetslöshet som coronaviruset lämnar efter sig.

Uppgiften är näst intill omöjlig och orimlig. De vet alla, även migrations- och justitieminister Morgan Johansson (S).

Är han klok ser han virusets möjligheter. Utan att förlora prestige kan regeringen förklara att corona upphävt Gymnasielagens viktigaste förutsättning– tillgång på jobb efter examen.

Ungdomarna har gjort sin del av överenskommelsen. De har gjort sitt bästa i skolan. Nu är det samhällets tur att göra sitt, att ge ungdomarna den framtid de lovats– alltså permanent uppehållstillstånd.

Allt annat är inte bara omoraliskt. Det är direkt dumt och kontraproduktivt. Sverige klarar inte av att utvisa tusentals ungdomar som inte vill utvisas, till länder som ofta inte vill ta emot dem om de alls har något formellt hemland att utvisas till. Många formella afghaner har börjat sina liv som statslösa i Iran.

Huvudalternativet till uppehållstillstånd är ett liv som papperslös. Vad det innebär har Matilda Brinck-Larsen redan erfarenhet av:

– I Göteborg finns det 40 ensamkommande som är tunga missbrukare av i huvudsak heroin. Ett tiotal av dem kommer till oss och vi försöker motivera dem att gå med på avgiftning.

Det är inte enkelt när det inte går att lova något liv efter av­giftningen.

– Papperslösa ungdomar är utlämnade till slavlika arbetsförhållanden eller till kriminalitet. De är lätta att rekrytera till kriminella gäng.

– I ett stort hus utanför Göteborg bor killar som utnyttjas till narkotikahandel och indrivning av narkotikaskulder. De får göra skitgörat. Ingen saknar en papperslös.

Så egentligen är väl valet enkelt – även på rent ekonomiska grunder. Ett uppehållstillstånd är oändligt mycket billigare för samhället än en missbruks- och fängelse­karriär.