Ett bestående men efter årets valresultat var att ungdomen visade sig vara höger. Både i skolvalet och bland förstagångsväljarna ledde högerpartierna stort över de rödgröna. Att sosse närmast är en förolämpning bland unga hade gått många förbi. Även undertecknad, men det är framförallt för att jag inte bryr mig så mycket om vad skolungdomar tycker generellt. De har ingenting att säga till om egentligen och tur är väl det, eftersom de inte vet hur någonting fungerar. Men dagens grundskoleelever kommer att få rösta om fyra år och därför kanske det är dags att kasta ett öga på deras intressen ändå. Inte för att försöka tala deras eget språk, men för att få dem att fatta att det är vansinne att 18-åringar ska tycka att en farbror som Jan Emanuel är cool.
Ungdomarnas intressen är nämligen TikTok och Youtube, om man ska tro alla eftervalsanalyser som skvalpat runt. Den svenska vänstern har underskattat hur mycket av sin politiska bildning barn får av dansklipp på en minut till tonerna av Brick & Lace-hiten ”Love is Wicked” från 2007. Eller avdankade sossar, komiker och riksdagsledamöter som sitter i någon hemmastudio och säger på Youtube att ”det är rent ut sagt fördjävligt!” om gängkriminalitet eller det allmänna sosseriet. Det finns någonting extremt sorgligt i att Hanif Bali och Youtube-demagogen Henrik Jönsson i fluga eller slips, är barnens idoler. Men det är nog att underskatta dem om man tror att det är hela förklaringen.
I avsnitt 145 av podden ”Stormens utveckling” (betitlat ”The kids are alt-right”) konstaterar Ola Söderholm att forskning visar att ungdomar framförallt röstar trendigt. Om det är coolt att vara höger, som under 80-talets Wallstreet-era exempelvis, så kommer de att rösta höger. Och vice versa, som under 90-talet då vänster var trendigare. Men sedan 2006 har högern varit på uppgång bland de unga och oförstörda. Det är inte enkom sociala mediers fel, som knappt fanns då, utan framförallt på grund av den allomfattande tidsandan som frustat sedan dess.
Sedan Reinfeldt-högerns dagar har Sveriges vänster varit decimerad och reducerad till att vara reaktiv istället för proaktiv. När högern har lekt rövare i riksdagen, kommuner och regioner så har socialdemokraternas svar ofta bestått av att försöka hindra de allra värsta elefanterna i de allra ömtåligaste porslinsaffärerna. Inte ens det lyckades de med och till följd har vården och skolorna aldrig fungerat sämre än de gjort de senaste 16 åren. Följaktligen framstår S med sina stödhjulspartier MP och V som loosers utan egen vision, medan M och kanske framförallt SD hamrat in budskapet att de för politik för vinnare. Moderaterna med sin ”winner takes it all”-attityd och Sverigedemokraterna som säger att om det går dåligt för dig, en vinnare, beror det på invandrare och dyr bensin.
I en ultrakapitalistisk lekstuga för vuxenbebisar är det inte konstigt att många yngre, utan en förstelnad ideologisk ryggrad, vill identifiera sig med de enda som faktiskt är lyckliga vinnare – borgarna. Vår uppgift i den breda vänstern är inte att dra ut i förnedrande danser på sociala medier, utan att verka för vår politik. Lyckas vi slå igenom och bli agendasättande igen kommer vi att få med oss ungdomarna också. I ett nyliberalt helvete av guds nåde är bara en liten elit vinnare, med all sannolikhet kommer dessa framtida M- och SD-väljare inte att tillhöra den eliten. Detta är budskapet som måste fram.
