”Det är vår förmåga att hysa tvivel som kommer att avgöra civilisationens framtid”, skrev en gång 1965 års nobelpristagare i fysik, Richard Feynman. Jag undrar vilken roll tvivlet kan ha för oss, här, idag.

När jag i veckans tidning presenterar några av de argument som kommit för ett svenskt Nato-medlemskap sedan Ryssland invaderade Ukraina, är Sveriges tidigare utrikesminister Margot Wallström en av de jag talar med. En bit in i intervjun låter hon upprörd. Att ändra svensk säkerhetspolitik är ”inget som man gör över en natt! Det är en okunnighet i den här debatten som är väldigt tragisk”. För henne skulle ett Nato-medlemskap öka riskerna för den svenska befolkningen. Jag gissar att många som svarat ja till medlemskap i opinionsundersökningar på sistone tänker tvärtom. I botten ligger olika grader av erfarenheter och kunskap men också känslor, upprördhet, rädsla. 

Vi vet inte vad som skulle hända om vi gick med i Nato, och vi vet inte vad som kommer hända om vi inte gör det. Vi tvingas leva i en stor osäkerhet, och det är svårt. Många beskriver Nato som ett säkert kort eftersom vi vid ett medlemskap skulle få ta del av deras säkerhetsgarantier. Men, som forskaren Thomas Jonter påpekar i veckans text om Nato, i krigstid finns inga garantier. Det finns ingen enkel väg ut ur våra nuvarande kriser, men det finns kanske anledning att undersöka tvivlet.