Rysslands digitala annektering är ingenting mot massvåldtäkter, bomber eller tvångsförflyttningar. Likväl ser vi hur omkopplandet av datakablar är en prioriterad åtgärd för ockupationsmakten mitt under brinnande krig. Skälen är flera.

För det första ger det Rysslands säkerhetstjänster bättre möjlighet att spionera på ukrainare. För det andra handlar det om makten över vilket innehåll som tillåts på nätet. Det ryska nätet är som bekant kraftigt censurerat, vilket invånarna i Cherson redan lär ha märkt. Men även Ukraina har sedan flera år blockerat ryska nättjänster som Yandex och VK, vilka nu åter blivit tillgängliga i Cherson. En tredje aspekt handlar helt enkelt om att låta ryska telekombolag utvidga sin marknad och tjäna pengar på ockuperad mark. Den digitala annekteringen löper parallellt med Rysslands plan för att införa rubel som valuta i Cherson.

Efter att Ryssland år 2014 annekterat Krim tog det ungefär tre år innan cyber-Krim anslöts till cyber-Ryssland. Fram tills dess fortsatte Krims invånare att vara uppkopplade via Ukraina och de nätfilter som beslutats i Kiev. Därefter färdigställdes en ny undervattenskabel i Kertjsundet mellan Krim och ryska fastlandet – en kabel som nu alltså även ansluter Cherson.

De före detta sovjetiska territorierna har en mycket komplex nätverkstopografi sedan de kaotiska åren på 1990-talet, med ett myller av lokala internetoperatörer anslutna till varandra. Ändå är det tydligt hur datatrafikens vägar formas av geopolitiska mönster. En förbindelse mellan västra och östra Ukraina kan i vissa fall gå via Frankfurt. Andra gånger via Moskva. Trots att infrastrukturen finns för att skicka datan raka vägen.