Jag tänkte att jag skulle ta det lugnt. Jag skulle försöka bryta upp en liten bit i taget. Hacka, gräva eller komma på någon annan smart idé. Sen skulle jag skaffa frön att så. En påse i taget, alltefter jag fick plats att så dem på. Men nu ligger de alltså här på köksbänken och väntar. Alla 15 påsarna med de alldeles livsnödvändiga fröerna man bara inte kan klara sig utan.

Glädjen när jag insåg att det var dags att beställa frökataloger var stor. Det påminner kanske lite om nuförtidens julpyntande i oktober, semmelätning innan jul och jordgubbar hela vintern. Men vissa frön behöver sås i februari eller mars för att de ska vara lagom stora plantor att plantera ut när frostnätterna gett med sig i juni. Jag brukar dock inte börja förrän någon gång i första halvan av mars. Gängliga övervuxna plantor är nämligen heller inte kul. Och inte gillar jag den dagen då i mitten av maj när alla försådda plantor behöver skolas om till större krukor och den sena försådden ska ske. Det är nämligen väldigt svårt att få plats med alla krukor, fat och byttor då. Särskilt som de alla behöver bra ljus. Det är ett av de vanligaste felen man gör. Man sår alldeles för tidigt, har för varmt och för mörkt åt de stackars plantorna. Så blir de bleka, långa, rangliga och närapå vissna innan frosten gett med sig för sommarens varma nätter. Innan dess är det vanskligt att plantera ut något. 

I år ska det bli squash, morötter i all världens färger, spetskål, ärter, bönor, kryddtagetes, basilika, körsbärstomater och massa annat gott. Jag ska börja med att så purjolöken och fortsätta med tomaterna och basilikan. Jag vet inte hur i allsin dar jag ska få plats med dem i jorden till våren. Jag har ju ingenstans att sätta dem. 

Jag har brutit nya land några gånger förut. Det är ett tungt och tidsödande jobb. Det allra bästa sättet, som dessutom minimerade ogräset till nästan ingenting första året, var när vi lät grisar böka upp det. Nackdelen med detta är att jag inte alls har lust att ta hand om några grisar. Varken mata dem, stängsla, jaga dem när de rymt eller sedan slakta dem.

Plantor som squash, spetskål eller tagetes kan ju sättas i ett tjockt täcke av gammal halm eller hö. Sådana överblivna rullar kan man ju lägga ut för att kväva ogräs och på ett relativt enkelt och väldigt snabbt få till en bra odlingsbädd. Dessa kan man även med viss framgång sätta potatis i. Jag ska försöka få tag i någon gammal rulle. Men hur gör jag med de små ynkliga fröna då? De som direktsås. De som ska växa till de oumbärliga morötterna, dillen och kålrötterna. De som trillar ner och försvinner i ett tjockt halmtäcke.

Gräva i en djungel är tungt. Riktigt tungt. Det är så man knappt får av grässvålen, än mindre får upp den från jorden på grund av alla de långa, starka rötterna.

Jag ser det som att jag har två alternativ. Antingen ger jag upp alla mina gamla ideal och idéer och fixar en traktor eller jordfräs. Eller så sätter jag igång och tränar för att klara av grävningen. Och det skyndsamt...

Hanna Söderberg är en levnadsglad fyrbarnsmamma och för tillfället föräldraledig sjukgymnast som lever ett hektiskt navelskådande liv.