Tillfälliga bostäder är ett mycket bättre medel mot akut hemlöshet än skamlöst dyra hotell och vandrarhem. För att inte tala om en enkel biljett till övergivna hyreshus i nedlagda bruksorter.
Då, det var några år sedan, anade jag inte att det går att göra en bra affär med övergivna hyreshus i nedlagda bruksorter där tomma husfasader vittnar om att det är längesedan klockorna stannade.
Nu vet jag att det finns pengar att tjäna även på ruckel där fasaden faller av, där ingenting repareras och där det inte kan förutsättas att vatten och värme fungerar.
Som SVT:s uppdrag granskning visat kan rucklen hyras ut till hemlösa från storstäder som Göteborg och Stockholm. Dumpade i en glesbygdskommun – komplett med kostnaderna för försörjningsstöd.
Då var jag på väg norrut mot Rättvik och en operaföreställning i Dalhalla. Jag tog det lugnt, såg mig omkring och behövde övernatta.
Jag minns inte längre vad den gamla bruksorten hette. Men i Turistföreningens katalog stod att det skulle finnas ett vandrarhem.
Jag ringde och en man svarade:
– Nej du, det vandrarhemmet har varit nedlagt i flera år. Men behöver du övernatta kanske jag kan hjälpa dig.
Vi stämde träff vid Konsumbutiken. Han körde före och en bit utanför samhället kom vi till ett nästan öde bostadsområde. Gräset växte högt och jag såg inte en människa. Överallt tomma fönster.
Reglerna var enkla. Jag betalade i handen, fick en nyckel och så var en lägenhet min för natten.
Det var inget fel på sängen. Ugnen fungerade. Jag värmde en djupfryst pizza från Konsum. I samhället fanns varken pizzeria eller kinakrog. Då är slutet nära. Till och med kiosken var igenbommad.
Nästa morgon lämnade jag nyckeln i brevinkastet och for vidare, något storstadsförundrad över hur avfolkad glesbyggden kan vara.
Nu finns andra som tänker längre än vad jag tänkta då. Som ser möjligheten att låta tillgång på slum möta efterfrågan på bostäder.
I Göteborg lever i dag omkring 800 hushåll i akut hemlöshet. Cirka 250 av hushållen är barnfamiljer. Papperslösa och EU-medborgare oräknade.
Några bor på gatan, flertalet på härbärgen, vandrarhem eller liknande. Kommunens kostnader för tillfälliga boenden närmar sig en miljard kronor.
I ögonblicket kan en tycka att en lägenhet i exempelvis Blötberget trots allt är bättre än gatan eller ett rum på vandrarhem i Göteborg. Men konsekvenserna borde avskräcka även den mest stressade socialsekreterare. På platser som Blötberget finns bokstavligen ingenting, allra minst jobb. De som dumpas där är definitivt och slutgiltigt utslagna – om de inte av egen kraft förmår ta sig därifrån. Men hur och vart?
En radikalt bättre lösning är att bygga tillfälliga bostäder i väntan på permanenta. Projektet i Frihamnen visar att det går. När Göteborg anordnade friidrotts-VM 1995 byggdes en hel stadsdel på Heden för deltagarna.
Men bygg i så fall för människor som inte efterfrågar lyx och all inclusive utan bara en bostad med normal standard till överkomligt pris.
Det finns gott om parkeringsplatser, parker och fotbollsplaner i Göteborg där det går att sätta upp tillfälliga bostäder för hemlösa. Självklart blir det ett herrans liv på de blivande grannarna med protestlistor, uppvaktningar och demonstrationer, men det tycker jag en skall strunta i. Den som har ett hem har ingen moralisk rätt att ställa sig i vägen för den som saknar bostad.
Tillfälliga bostäder har två tydliga fördelar vid sidan av det uppenbara – tak över huvudet med en acceptabel standard.
1. De hemlösa blir kvar i sina hemkommuner där det finns möjligheter att få jobb och så småningom en bättre bostad. Ingen blir dumpad för gott.
2. Bostäder med tillfälliga bygglov blir en ständig och oundviklig påminnelse om att det är nödvändigt att bygga fler permanenta bostäder med överkomliga hyror.
Tillfälliga bostäder på Gustav Adolfs torg vore ett drastiskt sätt att stimulera den politiska kreativiteten för att förverkliga Göteborgs stolta hemlöshetsplan:
”Alla människor ska ha samma möjligheter att leva ett gott liv. Att ha ett hem är grundläggande för möjligheten att forma vår tillvaro och planera för framtiden.”
