Krönika: Taxitomtarna fick oss att prata

Jag brukar inte ta taxi så ofta, det är dyrt och jag gillar tunnelbaneresan hem på röda linjen. Men nu skulle vi ju inte hem! Vi skulle festa. Syster, pojkvän, jag och en nyfunnen vän hoppar in i taxin.

 – Skynda in! säger taxichauffören. 

Vi har stannat honom mitt på bilvägen. Han tycker nog att vi är lite odrägliga. Vår nyfunna vän som satte sig längst fram frågar taxichauffören om han fått många körningar i kväll.

– Sådär, det blev riktigt bra när det regnade, säger han och låter trött. 

Min pojkvän skämtar och säger att det var ett bra försök på lite kallprat. Till sitt försvar säger vår vän längst fram att han också jobbat som taxichaufför. Min pojkvän har också jobbat i taxibranschen, men som telefonoperatör. Samtalet går igång. 

Taxichauffören är tyst. 

Vår vän berättar om otrohetsaffärer som han har sett på nära håll och min pojkvän berättar om hur folk har velat betala i natura för körningar. Han berättar också om att Ian Wachtmeister från Ny Demokrati (yani, gamla SD för många år sen) brukade ringa för att beställa taxi, men att han alltid la på så fort han ringde. 

Taxichauffören är fortfarande tyst. 

Sen berättar min pojkvän om Taxitomtarna. 

– Ja, alltså när föräldrarna inte orkar klä ut sig till tomtar på julen så ringer dom in dem. Då är det en taxichaufför som åker runt med en tomtedräkt och ger presenterna till barnen. 

– Seriöst? 

– Ja! Man ringer taxibolaget och beställer det, du vet lata farsor med pengar. Det var alltid folk från överklassområden. 

– Så knegarfarsan till taxichaufför spenderar inte jul med sina egna barn för att dela ut presenterna till dom? säger syrran.

– Vilket jävla samhälle vi lever i, säger vår vän längst fram. 

Vi sitter tysta en stund och plötsligt säger taxichauffören: 

– En gång plockade jag upp två tjejer från en fest, den ena hade hittat en mobil på toaletten, de kollade igenom mobilen och plötsligt skrek den ena tjejen till. Tydligen hade hennes pojkvän varit otrogen med en annan tjej och av alla sammanträffanden i världen var det just hennes mobil hon hittat. Fatta vilken jävla slump!

Vi skrattar och plötsligt känns det som att taxichauffören är med oss.

Jag garvade mycket den kvällen, men det var något som berörde mig. Det fanns så många gemensamma punkter som taxichauffören kunde ha samtalat med oss om innan. Men det var något speciellt i taxitomtehistorien som fick honom att vilja ta del av gemenskapen. Den millisekunden av gemensamma erfarenheter, av orättvisa och förståelse. 

Ibland är det en blick, en berättelse, en outsagd mening, ett sätt att prata på – i vissa skeden av våra liv hittar vi saker som knyter oss samman med främlingar. Vi delar samma hårda erfarenheter som har format oss. Och ibland behöver vi en millisekund för att förstå det.