Krönika: Tänk om Zlatan kunde säga...

Men jag kommer att skriva om polisen som jagar människor utan uppehållstillstånd i Sverige i stället. Jag måste. 

Jag kollade på Zlatandokumentären häromdagen, tänk om han också kunde prata politik någon dag? Sen tänkte jag, varför måste han det? Är vi alltid bärare av vår bakgrund, representanter för ett helt folk? Får vi aldrig vara individer? Och han gör väl ändå tillräckligt genom att bara vara Zlatan? Men TÄNK OM han skulle säga hur kefft det är att Sverige går med på att jaga papperslösa? 

När jag gick i skolan kommer jag ihåg att vi hade en förberedelseklass, en klass med nyanlända som höll på att lära sig svenska. Vi kallade dem för ”importer”. 

Klasskamrater med samma bortglömda historia som ”importerna” skrattade åt dem. De hånade dem när de uttalade något konstigt eller när de inte hade ”rätt” kläder på sig. 

Tänk om vi haft någon när vi var unga som påminde oss om att de som flyr hit inte är illegala, att de inte är annorlunda eller sämre än oss? Att de är -människor som du och jag. Tänk om någon påmint oss om att våra föräldrar själva flytt hit på samma sätt? Att de också känt sig vilsna i ett nytt land, med ett nytt språk och med ovissheten om de skulle få stanna här eller inte? 

Vi delade ut flygblad häromdagen. På flygbladen hade vi skrivit ner information om vad ”Mas Maiorum” är. Vi varnar papperslösa att vara försiktiga för att den svenska polisen har fått i uppdrag att jaga dem. 

När vi delar ut vid Slussens T-bana kommer det ut en äldre man från biljettbåset, ryter och mumlar medan han börjar plocka bort våra flygblad. Han säger att SL inte tillåter att man lämnar flygblad där. Vi berättar vad de handlar om och frågar om han någonsin har behövt fly hit. Han stannar upp i några -sekunder, hans blick ger en glimt om att han åker tillbaka i tiden. Mannen med mörkt hår ryter tillbaka sen: Det spelar ingen roll! Det här är mitt jobb! SL tillåter inte det! 

Sättet vårt samhälle är byggt på gör ofta att vi glömmer vår historia. Det tvingar oss att slåss om de få platserna som vi blir tilldelade. Utan att vi märker det får det oss att sparka nedåt. Det får oss att kalla människor för importer, det får gamla SL-gubbar att ryta åt oss för att vi delar flygblad, det får oss att blunda. 

Vi måste hjälpas åt att gemensamt påminna varandra om vår historia. Annars gör vi om samma misstag, lever kvar i samma mönster. 

Jag vill inte behöva sparka nedåt, jag vill att vi alla står på samma mark och hjälper varandra framåt i stället. Tänk om Zlatan kunde säga något sånt.