Krönika: Tänk om själva livet blir klasskampens mål?

I början av 2000-talet arbetade jag en dag i veckan som personlig assistent åt min moster Åsa, som var delvis förlamad av en stroke. Hon ägnade sitt liv åt att forska i tillämpad arbetsfysiologi, på det av Alliansen nedlagda Arbetslivsinstitutet. Hon forskade om åldrande och arbete, stress, förslitningsskador i kvinnodominerade yrken osv, och vi pratade om allt det trots, eller kanske för att hon inte kunde arbeta längre.

Hur ska vården och själva åldrandet se ut i framtiden? Jag började fantisera ihop en science fictionberättelse om en framtid där kamp för rätten till ett långt liv ledde till befrielserörelser som gav vård och mediciner i smyg. Som med mycket science fiction, samtiden drogs ut ”så långt ögat kan se”.

Varannan person som föds idag i Sverige kommer leva i 100 år eller mer. Vad händer när MS, Alzheimers sjukdom och diabetes botats? När vi kan odla nya njurar, levrar och lungor? Fantastiskt, men idag galopperar vårdkostnaderna, samhällsplanerare talar om att invandring behövs för att klara vården och rikedom ger snart förtur i vårdköer.

Tänk om själva livet, snarare än ekonomisk rikedom, blir klasskampens mål? Hoppsan; så är det ju delvis redan. RUT-avdrag och så vidare handlar ju om att vissa ska arbeta för att andra ska ha mer tid. Kan vi arbeta heltid tills vi är 65–70 när vi lever till 120? Industrin automatiseras alltmer, men vård och omsorg kan inte utföras av robotar. På gamla bilder av samhällspyramiden skyms tjänstefolk av industriarbetare; hur kommer de se ut i framtiden? Vem tar hand om invandrarkvinnorna som ska ta hand om Svensson på ålderns höst? Hippokrates ed har väglett läkare i 2 500 år.
I Sverige idag är den otymplig, vi räddar liv framgångsrikt men har svårare att fylla de räddades liv med mening. Frågan om dödshjälp börjar bli gammal; vi behöver ta ställning till livshjälp. 

Tänk om vägen till ett långt liv är kantat av mäktiga patent och en girig läkemedelsindustri i allians med försäkringsbolag? Strider som får kampen för bromsmediciner mot HIV att framstå som ett skolgårdsbråk? Slavuppror för längre liv, à la replikanterna i Ridley Scotts Philip K. Dickfilmatisering Blade Runner? Så många av mina favoritberättelser handlar om tid – från Michael Endes Momo – eller kampen om tiden till PD James Children of Men.

Frågorna är större än vården; de rör hela politiken och livet. Vi måste inte bara ändra på hur vi lever vid livets slut utan i hela livet. Att vi bestämmer om vi ska ”leva för att arbeta eller att arbeta för att leva”.  Vi måste bättre ta hand om livet och våra kroppar från början av livet, och då får vi börja med att ändra på arbetet. 

Det längre livets utmaningar måste mötas med socialistiska, feministiska och ekologiska idéer, men vi måste tänka än större än idag. Död åt arbetslinjen, tiden är det första vi måste omfördela.

Nathan Hamelberg är aktivist, antirasist, debattör och dj.