Vid Nybroviken finns ett monument till Raoul Wallenbergs minne. Det påminner om de nedbrända barackerna i andra världskrigets förintelseläger, lägren där man tatuerade in siffror på fångarna i ett försök att avhumanisera dem. I dag når oss berättelser om tjeckisk polis som skriver siffror på flyktingarnas armar.
Under hela september har siffrorna haglat ur nyhetssändningarna, dessa siffror gör statistik av människor och förvandlar dem till utgiftsposter. Pratar man siffror får bolag vittring på vinst och med hjälp av ”new public management” kan flyktingar nu omvandlas till intäktsposter i en lönsam industri. Det går att tjäna pengar på människors goda vilja.
Jättarna Aleris, Attendo och Nytida (tidigare Carema), som redan gör vinst på skattefinansierade medel till gamla och sjuka, gör nu också vinst på bistånd. På just de biståndspengar som staten omfördelat till kommunerna för att klara den humanitära katastrof som pågår. Wallenbergägda Investor tar ut skyhöga hyreskostnader av dotterbolaget Aleris så att vinsten på utslussningslägenheter åt ungdomar ser något mindre skandalös ut.
Det är viktigt att understryka att företag måste gå med vinst, säger Investors vd Johan Forssell till Svenska Dagbladet. Men till och med Bert Karlsson undrar varför jättarna inte åker dit för ocker. Bert tycker att 500 kronor per dygn borde vara rimligare än Aleris 60 000 per månad – och Bert är inte känd för välgörenhet. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har inte någon synpunkt på priset per barn i flyktingboenden, utan menar att det här är en marknadsfråga. Humana insatser hanteras som vilken annan affär som helst. Pengar går före moral.
Fredrik Reinfeldt uppmanade oss att öppna våra hjärtan och det har vi också gjort. Många stockholmare arbetar ideellt efter jobbet och vi skänker pengar som aldrig förr. Men när en vän ville hjälpa till med barnen hade staden lejt ut bemanningsansvaret till ett bemanningsföretag. Det går därför inte att boka in sig på pass utan att ta betalt, eftersom bemanningsföretaget bara får ersättning när de betalar ut lön och det är viktigt att företag går med vinst. Det handlar om siffror, inte om solidaritet.
Men tänk om Raoul Wallenberg hade tagit betalt när han som svensk diplomat räddade livet på tusentals judar under andra världskriget? Tänk om Raoul haft samma vinstkrav som sina nu levande släktingar?
I Australien hedras Raoul Wallenberg med ett frimärke för sitt civilkurage, sina ledaregenskaper och humanitära insatser. Men Fredrik Reinfeldts exfru och tidigare landstingsrådet, Filippa Reinfeldt, har tillsammans med förre regeringskollegan och Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund satt sig i Wallenbergägda Aleris styrhytt. Det vinstdrivande skeppet seglar nu in bland biståndspengarna. Med ombord finns varken en moralisk kompass eller några öppna hjärtan.
Har man inget hjärta, finns det heller ingenting att öppna.
