Frågorna är fullt begripliga. Ingen vill väl något hellre än att bara snabbspola fram tills sprutan trycks in i venen.
Tyvärr finns det bara en sak som gör mig mer depressiv än den redan bedrövliga covidtillvaron: De frekvent utkablade rubrikerna om framtiden efter pandemin.
- ”Webbinarium fortsätts hållas på distans.”
- ”Nu kommer VR-möten med realistiska avatarer.”
- ”Så påverkas framtidens kontorslandskap av pandemin.”
Snälla, döda mig långsamt med en trubbig smörkniv.
När vi drömmer om livet efter corona är det knappast nyheter om ”framtidens digitala mötesteknik” som ger oss livskraft att uthärda de sista själadödande månaderna. Nu behövs drömmar om skönhetsupplevelser, frihet och flärd. Hur kommer vi exempelvis att klä oss efter pandemin?
Här kommer några ledord ur min spåkula:
1. Finklädsel och flärd
Efter andra världskriget skapade modeskaparen Christian Dior sin så kallade ”New look”, som blev en nytändning för det franska modet, glädje och optimism. Efter covid väntar förmodligen ett liknande skifte. Suget efter middagar och fest är nu så svårt att vi kommer att ta minsta chans till finklädsel så fort tillfälle ges. Det blir överklätt på aw:n, karibisk karneval och tacomiddag i frack.
Smink? Jotack, fram med hela vapenförrådet.
2. Sportmode adjöss
En ledsen pantomimartist i svarta tights och träningströjor. Så kan undertecknads stil under 2020 sammanfattas. Bekväm, praktiskt men totalt livsförnekande. Och jag är inte ensam. Många medier har rapporterat om ett uppsving för mjukiskläder under pandemin, en tillvaro där det i princip krävts en Aftonbladet-flash om någon burit byxor med gylf istället för resår.
”JUST NU: Person i jeans skådad på offentlig plats.”
Uttöjda mjukisplagg, tack för denna tid. I vår kommer sportmodet och så kallat ”athleisure wear” få en paus. Istället plockar vi fram plaggen och skorna som inte måste hålla för en övernattning i Sarek.
3. Skräddat
Ska byxorna verkligen smita åt i midjan? Tyget kännas krispigt och stramt? Snälla, JA. Nu behöver vi ta gemensamt ansvar och återerövra vår värdighet. En nystruken vit skjorta, välsittande kavaj eller fladdrande sommarkjol i flerfärg. Ögondregel rakt ut. Vi kan inte fortsätta klä oss som 16-åriga brölsnubbar på väg till ishockeyträningen.
4. Få-plaggs-garderoben
Modeåret 2020 har varit fattigt, som visuell upplevelse betraktat. Men om något positivt ska plockas med så är det insikten om hur få plagg man faktiskt kan klara sig på, samt att dessa lika gärna kan köpas second hand över nätet som i någon svettig galleria. Under en period var 80 procent av H&M:s butiker i världen stängda. En rätt lagom nivå. Nästa år kommer vi att vilja umgås med varandra, inte shoppa.
5. Ny passform
Pandemin har påverkat våra kroppar. Vissa av oss har fått nya valkar, plattare soffjobbarrumpor och hängigare armkött. Andra har blivit ledset utmärglade, hålögda eller hjulbenta.
Det är okej. Att vara normsnygg naken är ändå totalt överskattat (Källa: Mitt sexliv). Istället för att hetsdeffa på spenatblad och chiafrön kan vi försöka återupptäcka våra garderober med ny blick.
Kanske är de gamla fladdriga byxorna nu en rumpkramande dröm? Kanske syr vi ut eller in något. Genom snälla ögon i spegeln tackar vi kroppen som överlevde krisen. Tänk Kay Pollak som kroppsaktivist. Välj glädje!
6. Hud
På grund av torftigt och distanserat Zoom-umgänge svider nu saknaden efter andras kött och blod. En doft i förbifarten av någons nytvättade tröja, klangen i rummet av ett skratt eller att se en underarmsmuskel spela vid kaffebryggaren (inte på DET sättet. Jag menar när kaffet hälls upp).
Efter ett år av uteblivna kontorsflirtar och klubbragg längtar vi alltså både efter att se och att själva exponera hud. Därför kommer vi att plocka fram våra minsta toppar, vitaste manslinnen, kortaste kjolar och tunnaste t-shirts.
Välkomna fram alla postpandemi-slampor, jag längtar efter er.
