Att vara en annan kvinnas syster eller väninna kan vara både smärtsamt, underbart, outhärdligt och fantastiskt på samma gång.
Jag tänkte på det igen när jag lyssnade på lite olika svenska poddar förra veckan som alla görs av systrar, släktingar eller nära vänninor.
Det slog mig då hur olika livets lotter faller och hur tydligt mönstret upprepar sig: en av dem är alltid lite smartare, snyggare, sexigare, mer framgångsrik.
Så ser det även ut i syster- och väninnerelationer i min närhet och utökade bekantskapskrets: den ena systern får både härlig partner, friska barn och framgångsrik karriär lätt som en plätt, medan den andra får kämpa som ett djur för att klara studierna, inleda en kärleksrelation och hålla sin hälsa i schack.
En har normsnygg kropp, skarpt intellekt och bra ekonomi, medan hennes närmsta väninna har koncentrationssvårigheter, utseendekomplex och ekonomiska problem.
Jag vet, det är varken progressivt eller uppbyggligt att se på kvinnor och våra relationer med varandra på det här svartvita sättet. Givetvis finns det nyanser, och ibland har såklart den mindre lyckligt lottade en attraktiv egenskap som den andra mer lyckligt lottade inte har.
Det är dessutom säkert patriarkatets fel att vi i egenskap av kvinnor, i mycket större utsträckning än män, får lära oss att konkurrera och jämföra oss med varandra.
Men trots det, och jag vet att det kan låta både cyniskt och ytligt, så är det faktiskt oftast så det ser ut: att en vännina eller syster är mer ”lyckad” än den andra.
Det mest intressanta i denna destruktiva dynamik är dock vad den som är ”mindre lyckad” gör med sin lott. Jag tror att det finns två huvudsakliga strategier:
1. Att skapa distans till sin syster eller väninna genom att välja, ibland mot sin innersta vilja, ett helt annat liv och yrkesbana, och eventuellt mest umgås med kvinnor som är mindre ”lyckade” för att på så sätt själv framstå som den snyggaste, smalaste och roligaste.
Om man använder sig av denna strategi blir det svårare för folk att jämföra med den ”lyckade” systern eller väninnan, eftersom man liksom blir FÖR olika.
Kända kvinnor som mer eller mindre har valt denna väg är till exempel präktiga Elena i Ferrantes Neapel-trilogi i relation till sin fantastiska väninna Lila, den stela Harper i ”White Lotus” i relation till sin livsbejakande vännina Daphne, och skådespelerskan Sandra Bullocks kakbakande syster Gesine.
2. Att försöka likna sin syster eller väninna och lägga all sin vitala energi på att bli lika smart, snygg och smal. Tyvärr tenderar detta att misslyckas och det blir ännu mer smärtsamt när man inser att det är ett lopp man aldrig kan vinna.
Ingen kvinna skulle heller (som många män gör) publicera en bild av sig själv tillsammans med sin snyggaste kompis/syster på sin Tinderprofil, i hopp om att hennes skönhet och sexighet liksom ska smitta av sig lite.
Kända kvinnor som typ valt denna väg är Khloé Kardashian, Paris Hiltons syster Nicky och Cleopatras syster Arsinoe.
Att vara den ”lyckade” eller mindre ”lyckade” i ett systerskap eller en vänskap säger såklart ingenting om hur bra människa man är, hur man mår innerst inne, eller hur nöjd man är med sitt liv för den delen. Men eftersom vi lever i ett samhälle präglat av jämförelsekult och digital självframställning, vilket jag tror drabbar kvinnor negativt i högre grad än män, så spelar det tyvärr roll vem man blir i relation till den andra.
Det är fortfarande inte helt comme-il-faut att som feminist påpeka systerskapets destruktiva sidor. Men jag vill ändå hävda följande:
Att som kvinna ha en syster eller nära väninna kan vara det bästa som har hänt dig, men också det värsta.