En av mina närstående är lite till åren. Ja, hon är närmare bestämt en bit över nittio, men klar i huvudet och utan något behov av hemhjälp. Nyligen fick hon ett brev från Örebro kommun. Det var en enkät som de ville att hon skulle svara på: Hur ska vi göra för att skapa Sveriges bästa äldreomsorg?
Det lät ju bra. Schysst att de frågar dem som det gäller, tänkte jag.
Men efter ett par dagar ringde min närstående och frågade om jag kunde hjälpa henne att fylla i enkäten. Hon brukar klara sådant själv och jag undrade lite varför det var problem denna gång. Men det var ju klart att jag ställde upp.
Efter att ha läst bara lite grann av enkäten så blev jag lika brydd som hon. Frågorna var konstiga och svarsalternativen var ologiska och märkliga. Dessutom var det en obehaglig ton i enkätens texter. Att vara med och ha synpunkter på hur ”Sveriges bästa äldreomsorg” ska skapas kändes nu mer som en plikt än en möjlighet. Detta upprepades dessutom som ett slags reklamslogan – ”Hur ska vi skapa Sveriges bästa äldreomsorg?” stod det på varenda sida i enkäten.
Jag tänkte att övriga Sverige kan väl också vara betjänta av riktigt bra äldreomsorg, men så tänkte tydligen inte Örebro kommun.
Så här frågades på ett ställe i enkäten: ”Vilken roll tror du att anhöriga och frivilliga/volontärer kommer att ha i framtidens äldreomsorg?” Svarsalternativen var Mycket större, Något större, Samma eller Mindre. Det var en lurig fråga. Det stod inte: ”Hur stor roll skulle du vilja att frivilliga hade…?” Svarsalternativen var också luriga. Om man svarade ”Mindre” så kunde ju det framstå som om man var otacksam mot de som gör viktiga ideella insatser i dag.
På ett annat ställe frågades om vem som ska ansvara för kulturarrangemang för äldre. Svarsalternativen var olika påståenden som man fick instämma Helt, Delvis eller Inte alls i. Så här formulerades ett av svarsalternativen: ”Det ska vara den äldre själv med anhöriga och vänner som ansvarar för det han/hon vill delta i.” Självklart tänkte jag och var på vippen att kryssa i ”Helt”. Men sedan tänkte jag efter. Vad innebar ”ansvarar för” i det här sammanhanget? Att den äldre var beredd att betala för arrangemangen? Detta framgick inte av frågan.
Nästa fråga gällde transporter och hade en liknande formulering: ”Vilket är du beredd att själv betala för i framtiden?” Där skulle man kryssa för Kollektivtrafik, Färdtjänst med mera. Eftersom min närstående gärna vill ha tillgång till både kollektivtrafik och färdtjänst i framtiden var hon beredd att kryssa för de alternativen. Men frågan gällde ju ”betala själv” – det fanns ingen möjlighet att ange om man tyckte att sådant borde vara helt kostnadsfritt. Dessutom (för att förvilla?) fanns alternativet ”Självkörande bilar” med. Minst sagt svårbegripligt för min närstående och knappast en reform som är aktuell de närmaste åren.
Men riktigt upprörd blev hon, och jag, när vi gick igenom en av de sista frågorna som löd: ”Vilken teknik anser du behöver finnas i högre utsträckning för att vi ska kunna ha Sveriges bästa äldreomsorg?” Bland svarsalternativen fanns ”Robot för städning” och ”Robot för matning”. För vår inre blick såg vi en äldreomsorg helt befriad från mänskliga kontakter. Säkert kostnadseffektiv men också fullständigt vidrig. En rimlig framtidsvision?
Varför fanns en sådan fråga med sådana svarsalternativ med i denna enkät? Var det ett medvetet försök att skrämma upp äldre människor? Var det för att psykologiskt bereda för kraftiga höjningar av de olika avgifterna som äldre får betala för sin omsorg? Eller vad handlade detta om?