”Vi måste genast skaka fram 10 000 fler poliser!” sa Anders Ygeman (S).

”Nej, nej, 25 000!” kontrade Anna Kinberg Batra (M).

”Bättre upp! 30 000!” hojtade Ebba Busch Thor. ”Och dessutom vill vi sätta fotboja på utvisade migranter!” lade hon till.

”Det vill vi också!” gol Gustav Fridolin (MP). ”Hm, det här går ju bättre än vad jag vågat hoppas på”, mumlade Jimmie Åkesson (SD).

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är ett barns tankegång: om vi bara har fler poliser så kan de ju hindra alla brott! Och om vi bara sätter fotboja på folk så kan de ju inte röra sig! För det får de ju inte!

Alla vet att om vi ska utbilda hundratusenmiljoner nya poliser på en pisskvart så kommer vi inte att få hundratusenmiljoner nya bra poliser. Det står inte hundratusenmiljoner människor redo med den empati, människokännedom och livsinsikt som uppdraget kräver. Vi kommer att få gräva längst ner i tunnan.

Vi kommer inte att hinna kolla upp allas cv, intelligens eller ens fysik. Kan du stå upprätt? Bra, här har du en pickadoll! Skulle våra folkvaldas snilleblixtar bli verklighet blir Sverige i värsta fall ett pöbelvälde, i bästa fall Polisskolan 8.

2006 avstyrde brittisk polis en misstänkt terrorattack där terroristerna planerat att utlösa flytande sprängämnen, medplockade i handbagaget, uppe i luften. Efter ett inledande undantagstillstånd där flygplatsernas säkerhetspersonal hällde ut också barnmat och mediciner, beslöt EU:s flygbolag till slut att begränsa begränsningarna till flytande hygienprodukter. Eftersom ingen kan hävda att den tandkrämsrelaterade terrorrisken har minskat sen 2006 så får de som tar flyget alltjämt räkna med dålig andedräkt vid ankomsten.

Det är förstås inte den största av uppoffringar att behöva flyga tandkrämslös, och är det så att det faktiskt minskar riskerna för många människor att dö en fasansfull död så är det ett kärt besvär att få sitt schampo uthällt. Men exemplet visar likaväl två av de sämsta uttrycken hos makt ställd i en krissituation: brist på fantasi och vilja att lägga fler befogenheter hos människor i uniform. Nio gånger av nio går uttrycken hand i hand.

Ni får ursäkta min anekdotiska bevisföring men jag har själv haft uniform, även om den kallades tjänstedräkt, under en tid som kriminalvårdare. Där såg jag mest hyggligt anständigt folk med respekt för att alla människor inte fötts med samma villkor – men jag såg också 22-åringar med makt att, när de kände för det, tvinga andra människor att pissa i en mugg.

Jag såg en särskild lyster tändas i somligas ögon när larmet gick och man skulle få möjlighet att klippa till lite extra utan ansvarsutkrävande. Jag såg pannkakor plockas från matvagnen så att den siste intagne i korridoren blev utan. Jag såg hur aldrig så lite makt kan missbrukas.

Nu är både flygplatspersonals och kriminalvårdares territorier begränsade. Vi har som samhälle gått med på att vi behöver några zoner där människor med uniform ges extra mycket rörelsefrihet och där integritet sätts på undantag för högre syftens skull. Jag antar att de flesta skulle vantrivas om de zonerna plötsligt skulle omfatta hela samhället.

Men makthavares instinktiva reaktion vid varje hot mot demokratin är likväl att genast börja rabbla nya sätt att begränsa de medborgerliga rättigheterna och låta sy upp fler uniformer. Jag antar att jag inte är den förste som associerar till den gamla historien om hur Winston Churchill inför förslaget att skära ner på kulturanslagen för att lägga på krigsbudgeten påstås ha svarat: ”Then what are we fighting for?”

Tillspetsat: om våra nuvarande styrande är beredda att äventyra demokrati och rättssäkerhet och mänskliga rättigheter – vilka är det då de skyddar oss mot?

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.