BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men! Eftersom jag är en varm anhängare av att välja glädjen vill jag lyfta något som kan få oss att minnas januari 2017 som fyra ljusa veckor. Eller i varje fall att minst en rätt så fantastisk sak hände; svensk politisk kutym vann ett större genomslag i världen. Det kan låta som en tråkig sak men med tanke på att Sverige fortfarande förknippas med gangbangs och folkhem fast vi är ensamma, deprimerade och överbelånade så måste vi alltid glädjas åt när våra mer moderna värderingar flyger i andra länder.
Ungefär i mitten av januari, när nära 60 procent av svenska debattörer drabbats av utmattningssyndrom på grund av att Donald Trump verkligen vägrade sluta andas (källa: stämning på internet) nåddes vi nämligen av dramatiska nyheter från Gambia. I december 2016 hade Yahya Jammeh röstats bort som landets president. Efter en kort stund av acceptans mindes Yahya Jammeh kanske att när han tog makten för 22 år sen var det genom en kupp, så varför bry sig om folkets åsikt NU? Yahya Jammeh vägrade således lämna tronen, allt blev kaos, grannlandet Senegals trupper gick in i Gambia och resten av världen tänkte hur fint det ändå är att kaos råder även utanför vita huset.
Efter några dagar av att bete sig som valfritt vidrigt dagisbarn med extremt mycket politisk makt gav Yahya Jammeh till slut upp och reste till Ekvatorialguinea. Folket jublade, deras valde man Adama Barrow kunde börja jobba och allt verkade vara frid och fröjd. Till Adama Barrow märkte något intressant: Yahya Jammeh verkade ha gjort en ”svensk minister”.
En ”svensk minister” är tyvärr inget vedertaget begrepp än, men håll koll på svenska nyord cirka år 2019. Då måste det här beteendet ha pågått såpass länge att det krävs en språklig anpassning. Begreppet står för när en politiker lämnar sin post som riksdagsledamot eller minister och ansöker om avgångsvederlag.
För till exempel Fredrik Reinfeldt landade vederlaget när han slutade som Sveriges boss på 156 000 kronor i månaden. Sen kommer själva tricket: de startar upp bolag som de fakturerar in hutlösa summor till genom att ”föreläsa” och ”konsulta” men tar aldrig ut lön från bolaget. Skulle de ta ut lön skulle nämligen avgångsvederlaget minska i förhållande till lönen. Istället lever de på det nätta vederlaget medan pengarna växer i det egna bolaget. Och vem står för räkningen? Folket såklart. De här avgångsvederlagen är inget annat än skattepengar.
Enligt en undersökning av SVT i september 2015 hade den bortvalda Alliansregeringen under ett år tagit emot totalt 125 miljoner kronor i avgångsvederlag. En summa som motsvarar 250 miljoner öl som vanligt fölk har råd med eller bara 25 miljoner kronor mer än vad Jammeh misstänks ha stulit ur den gambianska statskassan när han lämnade landet. Visserligen tog han ensam med sig en klumpsumma och rätt många värdefulla objekt på en gång medan Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Catharina Elmsäter-Svärd, Göran Hägglund och alla de andra fått med sig lite i taget.
Men den lugna takten beror nog bara på vårt otroliga socialdemokratiska arv i Sverige. Även högerpolitikerna delar upp skattebetalarnas pengar solidariskt sinsemellan och plockar ut det i pragmatisk takt.
Nu känns inte januari så mörkt längre va? Vi lever i ett land med ett så dynamiskt politiskt beteende att det letar sig ut från våra gränser och inspirerar (utgår jag från) självaste ex-presidenten av Gambia! Den svenska exporten av värderingar har alltså visat sig vara fortsatt god. Det blir fina nyheter för vår egen ex-man Reinfeldt att ta med sig nu när han ska sprida arbetslinjen i Europa, tydligen (kolla in the Reinfeldt Initiative). Det kan inte gå annat än toppenbra och snart ska vi se att halva kontinenten är utförsäkrad. Du ljuva tid!
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
