Så sa Aysha Jones i ett panelsamtal nyligen. En trixig formulering. Men jag hajar vad Jones, initiativtagare till svenska Black lives matter, vill få fram. Att vi måste prata mer om Sveriges historia som kolonialstat. Och om den svenska rasismen.
Andra hajade däremot inte alls utan valde att hänga upp sig på det där med samerna. Nationell press slog på stort. Tangentbordskrigarna formerade sig. Sociala medier fylldes av rafflande motbevis i form av istäckeskartor, skallindex, Skåneflaggor, DNA-strängar. ”Svenskarna var först!” Som ett läskigt eko från 1920-talet.
Med mitt norrbottniska tolkningsföreträde, och alla mina högskolepoäng i historia, ska jag nu i tre enkla punkter förklara varför alla har fel:
1. Sverige är en ganska ny grej och svenskar har bara funnits sedan medeltiden. Innan dess var vi svear, götar, gutar, samer, kväner, finnar, hälsingar och massor av annat. Gränserna för vad som är Sverige har böljat fram och tillbaka och riket fick sin nuvarande form år 1809. Mitt eget ursprung är svenskt. Men också samiskt och finskt. Och eventuellt lite ryskt, i alla fall enligt farsan. En rasbiologisk mardröm alltså. Men ändå fast rotat i det område som idag kallas för Sverige.
2. Samerna är ett urfolk. Och en nationell minoritet. Det betyder däremot inte att de var först i Sverige, som Aysha Jones antyder. Urfolkstatusen har de svenska samerna därför att de levde i sitt traditionella område, Sápmi, innan svenska och norska kungar söderifrån bestämde att samernas marker nu var kronans. Samerna har dessutom lyckats bevara sin kultur, sitt språk och sina traditioner trots tvångsanslutningen till Sverige. Här har Aysha Jones fullkomligt rätt. Svenska staten är kolonisatörer och gruvor och skidbackar i norr ligger på stulen samisk mark. Det är emellertid inte riktigt samma sak som att ”Sverige tillhör samerna”. Eller att samerna var de första invånarna i dagens Jönköping, som nationalisterna på Twitter tolkat det.
3. Till alla svärjisar: vi kan omöjligt veta vem som var först i Sverige. Men vem det än var kallade hen sig knappast för ”svensk”. Folk har kommit och folk har gått. De har dödat varandra och de har legat med varandra. De har bytt språk, religion och traditioner hur många gånger som helst under de senaste 13 000 åren. The circle of life.
Med det sagt så är Aysha Jones brandfackla om att ”Sverige är inte svenskt” helt underbar. För så är det. Det blir glasklart när jag på semestern kör E45:an norrut genom Norrbotten, där jag har mina rötter. Vägskyltarna berättar vart jag befinner mig, på tre olika språk.
Nedre Soppero
Ala-Soppero
Vuolle Sohppar
Inte ens det svenska ortsnamnet är svenskt. Egentligen.
För övrigt: ”EPA”, som nyss hade premiär på SVT play, följer ett gäng tjejer i Vilhelmina som kör Epa-traktorer. En fantastiskt fin dokumentär, i all sin enkelhet. Se den!
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.