BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men vad händer när man bor i Sverige utan att ha ett personnummer? Ingenting händer. Men ingenting funkar heller. Är ni medvetna om hur ofta man blir tillfrågad om sitt personnummer? Hos vårdcentralen, hos banken, när man hämta ett paket hos posten, när man vill har ström eller internetuppkoppling hemma. Även bilverkstaden frågade mig om numret. Ett typisk konversation går såhär:
– Hej, välkommen!
– Hej, jag vill gärna har ett tid hos er.
– Gärna. Ger mig ditt personnummer, tack.
– Jag har inget personnummer.
– Oj, vad gör vi där?
Bilmekanikern börjar skriva någonting på datorn. Jag ler tigande och väntar. Han rotar nervöst i bland papper och ropar på en kollega. De viskar och kastar gång på gång irriterade blickar på mig. Till slut säger man med en medlidsam blick till mig:
– Förlåt, du skulle gärna få en tid hos oss. Men det är bara inte möjligt att registrera dig i systemet utan att ange ditt personnummer. Så kanske du kan försöka det på en annan plats?
Personnummer visade sig också vara värdefulla när jag skulle prata med myndigheter i telefon. Med mycket tålamod väntade jag framåt från plats 34 till plats ett i kön.
– För att hjälpa dig bättre, behöver vi ditt personnummer. Bara knappa in de 10 siffrorna på telefonens knappsats.
– Tack så mycket!
När jag berättade om problemet för en svensk vän undrade hon hur man gör i Tyskland?
– Hur vet de att du verkligen är du, frågade hon.
– Jag anger mitt namn och födelsedatumet. Och när det inte räcker har jag ett id-kort, svarade jag. Det funkar bra.
Hon tittade tvekande på mig. Så djupt sitter systemet i ryggmärgen att hon kunde inte förställa sig hur ett utvecklat land som Tyskland klarar sig utan personnummer.
Jag tänkte att jag inte kunde vara den enda person som har det här problemet. Så jag googlade. Och verkligen, jag hittade massor av tyska personer som hade samma problem. En person vände sig till tyska ambassaden i Stockholm och till den svenska i Berlin och frågade hur man klarar sig utan personnummer, men hen väntar fortfarande på att få svar. En annan tyckte att det är diskriminerande och orättvist. Så hen tänkte att sända in en petition till EU-parlamentet. Bra idé! Ge järnet! Jag följer med!
Men oroa er inte! Det blir ingen stor revolution mot Sveriges lagstiftning utifrån en liten by i Bergslagen. Mitt problem är numera löst. I höstas kom lappen med de tio magiska siffrorna i brevlådan. Den 23 september blev jag blev medlem i den svenska gemenskapen. Jag kände mig som en liten tjej som äntligen fick de eftersökta rosaröda lackskorna. Nu ändrade sig allt, för veckan efter fick jag tandvärk och när jag stod hos tandläkaren framför disken ställde sjuksköterskan den välbekanta frågan:
– Kan du ge mig ditt personnummer?
Och trots allt smärta svarade jag med ett brett leende i ansiktet.
– Ja det kan jag.
