BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Och jag tänkte, men sa inget. Han frågar igen: "Vem är det som blir mest trakasserad av polisen och mest förtryckt?" Jag tänkte, sant. Det är grabbar som polisen antar är kriminella utan att ens veta. "I ett vitt rum inne i stan, vem är det mest knaz för?" fortsätter han. "Grabbar från orten så klart, för vitingarna vill rädda er tjejer från odjuret de tror att vi är. De släpper in er och vill skydda er." "Ni kan röra er var ni vill medan vi fastnar i centrum". Sen avslutar han sin monolog med att de flesta tjejrapparna hajpas bara för att de är tjejer.
Ett tag tänkte jag att det han sa kunde vara sant. Det kanske det är. Ett ord som jag lärde mig för några år sen är intersektionalitet. Fett svårt ord. Men det betyder typ att förtrycket som en människa utsätts för kommer i lager. Jag är till exempel inte bara kvinna, jag uppfattas också ha en annan hudfärg än det "normala" som då skulle vara vitt i det här samhället. Beroende på var jag är för stunden kan jag diskrimineras för båda eller bara en, eller ingen om jag bara hänger hemma hos min tjejkompis i Sätra till exempel.
Men då är alltså det som snubben sa kanske sant i vissa fall. Men ändå inte. Det här är ingen tävling om vem det är svårast för i livet. Men det är ett stort problem för alla som inte är män när snubbar spottar ur sig sånt. Det drar bort all fokus från att det faktiskt är män som står för det största våldet mot oss.
Alltså, ja i ett rum där det bara är vita kvinnor är det snubben som rasifieras som är mest utsatt. För den vita kvinnan får tusen gånger mer privilegier än snubben som rasifieras av samhället.
Men grabbar. Ortengrabbar, akademiska grabbar, fett medvetna grabbar som tuggar ert postkoloniala tugg, fatta-hashtag-man-grabbar. All er medvetenhet är inte värt ett skit när ni dissar era systrar. För ni kan klaga hur mycket som helst på att samhället skiter i er. Att ni blir trakasserade, att alla är rasister och att aina är smuts. Men ni gör samma sak när ni förtrycker era systrar och alla som inte är snubbar. När ni fortsätter att sjunga låtar där tjejer är orrar, när ni behandlar oss som objekt. När ni våldtar och slår oss men sen samlar alla era grabbar och säger att det är hennes upplevelse, att det inte är sant, att hon överdriver. När ni trakasserar transkvinnor och kvinnor som gillar kvinnor. När ni dissar feministiska manifest med argumentet att det är en "personlig vendetta". Ni är smutsen under mina naglar och stanken från en skitig container.
Den här texten går till rörelsen jag är en del av. Ni kanske avfärdar den och säger att det är vita män som är problemet. Ja, det också, men tyvärr, om ni fortsätter att förtrycka oss internt så är ni samma sak. Även om ni kallar er kreoler, antirasister eller om ni manar upp till kamp, förändringen kommer inte att komma från er. Svaret finns i kvinno- och hbtq-rörelsen. En rörelse där män inte längre får utrymme att förtrycka oss och äta upp all luft i rummen.
Som förtrycket ofta är, personligt men också generellt, är den här texten också det. Därför är vi fler som skriver under.
Emma Dominguez, Megafonen, Revolution Poetry, Hayat kvinnorörelse, POC-Stockholm, Black queers sweden , Separatista, Orten i fokus, TNKVRT, Farstas ungdomsråd, Viktoria Nguema (Streetgäris), Ronak Moaf Mirlashari (Streetgäris), Banar Sabet (Streetgäris), Bana Ghebrehiwot (Streetgäris), Ailin Moaf Mirlashari (Streetgäris), Suada Gruda (Streetgäris), Marta Aregawi (Streetgäris), Patricia Palma (Orten i fokus), Valentina Cuevas, Nabila Abdul Fattah (debattör och konstnär), Aftab Sakineh Soltani (Grundare Hayatkvinnorörelse), Sabrin Maysa Jaja, Juliet Atto, Oumaima Lamloumi, Felicja Broel-Plater, Rania Overtani (POC-Stockholm), Vanessa Ekedahl Longo, Ashna Rasoal (aktivist), Felicja Broel-Plater, Leymuun Farah, Seluah Alsaati (rappare), Elena Karlström (aktivist), Gabriella Moussa Espinola, Gladys Ndungu Hellgren, Eleni Terzitane (journalist), Sarah Ahmeziane (Svenska hijabis och boxare), Maryam Dinar (fotograf och konstnär), Trifa Khaled, Ikrah Ferdaus
