Plötsligt hugger det till i huvudet, av att en person går förbi. Det värsta är när doften slår till på ett packat tåg, då är det bara att stoppa näsan innanför tröjan och försöka härda ut. För att använda Socialstyrelsens definitioner: Det är inte min funktionsnedsättning som begränsar mitt liv, det är samhället som sätter upp funktionshinder genom att låta dessa parfymer florera.

Nu kanske du tänker att en känslig näsa, det är väl inget riktigt handikapp?  

I så fall tänker jag att du har hittat nyckeln till att vi ”normala” – eller ”normalstörda”, som en skånsk funkisaktivist brukar säga – kan alliera oss med de som har funktionsnedsättningar. För den där uppdelningen är en chimär. Någon gång i livet hamnar vi alla där, vi funkar inte riktigt som vi vill eller som andra tycker att vi ska. Därför behöver vi ett samhälle som tar bredast möjliga hänsyn. Som att se till att alla människor ska ha möjlighet att fly undan en tsunami. Mer om det kan du läsa i veckans reportage.

God läsning och gott nytt år!