I tisdags kom plötsligt beskedet. Debaser tvingas lämna Medborgarhuset till hösten. Att Debaser Medis ända sedan de tog över gamla Mondos lokaler 2006 har varit en av Stockholms mest välbesökta och bästa lokaler för medelstora konserter och klubbar råder det knappast någon tvekan om.
Det har på tio år blivit en självklar institution i huvudstadens nöjesliv, där alla från Bob Dylan till Public Enemy har uppträtt och där tusentals oetablerade band och DJ:s fått chansen att blomma ut på en större scen.
Jag har själv varit part i målet som frekvent DJ och klubbarrangör och minns särskilt en fredagskväll 2007 när två unga systrar från Enskede gjorde en av sina första spelningar som första förband till två i dag helt bortglömda akter. First Aid Kit kom sedan att erövra hela världen, precis som många andra som fått chansen att synas på musikscenen vid Medborgarplatsen genom åren. Här har den mörkaste dödsmetallen varvats med den glättigaste dansgolvsdiscon. Här har indiepopband, industrisyntare och garagerockare turats om med hiphopstjärnor och reggaesångerskor.
Men nu ska hela rasket rivas för att ges plats åt det mer tillgängliga och utökade biblioteket.
– Det är omöjligt att ha Debaser kvar om Medborgarhusets övriga verksamheter ska kunna fungera, säger socialdemokraten Jan Valeskog, ordförande i fastighetsnämnden, till Stockholm Direkt.
Precis som under de långdragna turerna när Debasers moderskepp vid Slussen stängde 2013 har protesterna varit högljudda i sociala medier. ”Idioti!” ropar någon, ”vansinne!” en annan, ”kulturskymning” en tredje. På mindre än ett dygn har redan 2 000 namn skrivit under ett upprop på nätet.
Men så finns den andra sidan också. Den som menar att Debaser är ett vinstdrivande kommersiellt företag som har precis samma premisser att bedriva sin verksamhet som alla andra. Att de bör planera efter de förutsättningar som finns och minsann inte tro att de ska ha rätt till någon särbehandling som stans mindre klubbverksamheter inte ens skulle drömma om. Hur många andra klubb- och konsertarrangörer har heltidsanställda bokare och promotionfolk?
De som kallar Debaser för ett RockDonalds och skrattar hånfullt från underjorden när den stora bjässen faller. Som inte riktigt verkar ha förstått värdet av en stad med en bred kulturell mångfald i praktiken, där både underjordens anarkistiska klubbar och de mer städade kollektivavtalskrögarna behövs.
Seriösa och i sammanhanget stora företag som Debaser är nästintill nödvändiga för att kunna flyga hit utländska artister varje vecka till höga gager och samtidigt uppfylla alla de krav på säkerhet, ljud, ljus, loger och vakter som ställs på en konsertlokal i dag.
Att det är just ett bibliotek som ska flytta in gör ju inte frågan enklare direkt. Att ställa kulturverksamheter emot varandra är lika dumt som att ställa välfärden mot de öppna gränserna.
För nog ska väl en storstad som Stockholm ha plats för både bra bibliotek i folks närmiljö och ett antal större konsertscener och klubblokaler?
Det verkar ju uppenbarligen finnas hur mycket utrymme som helst att bygga gallerior på.
Och visst är det sorgligt att duktiga konsertarrangörer och kulturutövare tvingas lägga ned ofantligt mycket tid och energi på byråkratiskt spel och käbbel med politiker i stället för att göra det de faktiskt är bäst på. Att boka band och skapa minnesvärda upplevelser för oss stockholmare.
Samtidigt har jag svårt att bli lika upprörd som jag kanske borde bli. Efter över 20 år som aktiv konsertbesökare i Stockholm är jag luttrad nog att ha perspektiv.
Alla som minns tiden innan Debaser Slussen öppnade 2002, då det knappt fanns en enda vettig lokal i stan med plats för de där mellanstora konserterna, måste vara rätt nöjda i dag.
Det råder ingen brist på bra konsertställen i Stockholm längre, den som säger något annat har helt enkelt ingen koll.
Vi har Nobelberget, Slakthuset, Södra Teatern med alla dess lokaler, Trädgården, Nalen, Fasching, Marie Laveau, Göta Källare, Lilla Hotellbaren och nästan hur många mindre ställen som helst. Och så finns ju Debaser Hornstull Strand kvar, som alltjämt är den lokal som används flitigast av koncernen.
Stockholm 2016 är, kort sagt, en stad vars livemusikscen kommer överleva även utan Debaser Medis. Men staden kommer sannolikt bli ännu en nyans gråare.
