I sitt kongresstal uppmanade Socialdemokraternas partiledare, Stefan Löfven, oss att se den rasism som visar sig i hela samhället, även hos oss själva. Han menade att rasistiska tankegångar kunde upptäckas från fikarummet till regeringens sammanträden. En journalist frågade Löfven om han kunde ge exempel på rasism han själv bar på, men det kunde han inte. Hans oförmåga att ge svar på den frågan har fått borgerliga ledarskribenter att jubla, för om inte Stefan Löfven kan ge exempel på hur vi lever i ett samhälle som plågas av strukturell rasism så måste det helt enkelt vara så att den rasismen inte existerar.
Det är inget konstigt att Löfven inte kan ge svar på den frågan. Jag tror inte jag heller skulle klara av det på rak arm. Det går att jämföra med hur det är för mig som feminist och man. Jag vet att jag åtnjuter privilegier i detta samhälle baserat på mitt kön, det gäller allt från lön till utrymme i offentliga rum. Jag vet också att den sexism och kvinnosyn som präglar det här samhället inte är något som jag lämnas opåverkad av. Men om en journalist bad mig ge ett konkret exempel på hur den sexismen manifesterar sig i mitt liv så skulle jag ha svårt att säga hur. För det är oftast inget jag är medveten om.
Strukturell rasism fungerar ungefär likadant för de flesta. Vi tar del av olika strömningar i samhället som är skadliga helt enkelt genom att leva och samverka i det. Men många av oss försöker vara så medvetna som möjligt om vilka strukturer som påverkar vårt agerande och bekämpa dem. De flesta av oss gör inget rasistiskt eller sexistiskt medvetet, de flesta vet nog oftast inte ens att vissa saker vi gör kan uppfattas på det sättet. Det är så strukturer fungerar, de börjar präntas in i oss så fort vi blir en del av den större kontexten, en del av samhället. Vad vi gör sen är upp till oss, antingen erkänner vi dem och gör vårt yttersta för att vara öppna och accepterande, eller så förnekar vi deras existens.
Vad innebär då förnekandet? Högertyckarna i fallet med Stefan Löfvens rasism fungerar bra som exempel. De anser att strukturell rasism inte existerar. Vi har vetenskap, studier och forskning, som visar att utlandsfödda diskrimineras på arbetsmarknaden. Det är inga fluffiga tankar utan mätbart och konkret. Nima har svårare att få jobb än Niklas. Det stannar inte vid arbetsmarknaden utan sträcker sig hela vägen från skolan till vården. Överallt kan man mäta, inte tycka, utan mäta och se hur utlandsfödda blir sämre behandlade än de som ser svenskfödda ut. Då undrar jag, vad ligger bakom denna diskriminering av utlandsfödda om det inte är strukturellt? På den frågan har högern självklart inget svar.
Vi formas av samhället vi lever i och samhället påverkas i sin tur av strukturer. Vi bidrar alla till att upprätthålla dem, vissa mer än andra. Feminism och anti-rasism synliggör och bekämpar strukturerna, men det är inget vaccin att vara feminist eller antirasist, man kan ändå göra fel. Det är stort av partiledaren för Sveriges största parti att erkänna att han också är en del av de strukturer som genomsyrar samhället. Att delar av högern hånar honom för det visar egentligen bara hur världsfrånvända de är. Vi andra tar vårt ansvar och bekämpar rasismen, inifrån och ut.
