Det var alltid panik. Oavsett om det var gran- eller tallplantor, oavsett om de var 2 000 eller 2 500 till antalet, så planterades de med lätt blodsmak i munnen. Det är så jag minns det i alla fall. Framförallt minns jag mammas oro innan plantorna var i backen, ängslan att det skulle bli straffavgift från Staten. Den som hade avverkat var skyldig att se till att det kom upp nya träd – vilket gäller fortfarande. 

I skogsdebatten glöms det ibland bort att statens krav på hög produktion har spelat stor roll i att förvandla skogarna till virkesåkrar. Det säger något om det mod som krävs av de skogsägare som bestämmer sig för att gå en annan väg än monokulturens. Som Anders Lundholm, en av dem som idag jobbar hyggesfritt, som inger hopp om ett förändrat skogsbruk i hela Sverige, och som vi berättar om i veckans reportage.

Välkommen till veckans tidning!