Jag tänkte först att det skulle bli svårt. Det gäller att hålla en ren linje och varken romantisera, sentimentalisera, förråda eller förvanska våra liv där ute på gatan. Men det var rätt person som blev tillfrågad. Skulle denna vandring ledas av någon som inte varit utsatt eller hemlös så skulle det bli lite märkligt, kanske rent av socialpornografiskt. Jag tog uppdraget! Aldrig har jag tidigare haft en sådan viktig uppgift; att ge en sanningsenlig bild av de mest utsatta i samhället, att ge mitt inifrånperspektiv. Jag förberedde mej noggrant. Det blev vandringen ”Hemlös på Söder”. Och vi vandrande på, jag och kloka medvandrare. Det var socialarbetare, politiker och andra hedervärda medborgare som med respekt ville veta mer om de utsattas verklighet. Oftast med en avslutande diskussionsstund. 

Så slog medierna till. Flera uppmärksammade turen, bland annat Expressens Jens Liljestrand som utan att själv gått med skrev att begreppet social turism fått en ny innebörd. Beskåda knarkarnas och tiggarnas pittoreska vardag! DN klev in och frågade kulturborgarrådet Roger Mogert vad han ansåg om denna ”hemlösesafari”. Han försvarade vandringen med att även baksidan av samhället är en viktig del av kulturen. Efter den första omskakande smällen kändes det stödet bra. Nu vaknade P4 Stockholm med intervju av undertecknad. Jag stod givetvis upp för projektet med argumentet att det är en vandrande utställning som handlar mer om socialpolitik än socialpornografi.

Expressen klev in igen som för att reparera den första provokationen. Journalisten Victoria Greve från kulturredaktionen följde med på en vandring och skrev att ”snarare än sorgliga levnadsöden handlar vandringen om stadsplanering, design och politik”. Hon förstod det som att de som mest synliggörs är de som går vandringen, de icke-hemlösa, de normala. Genom att se den andras värld blir ens egen värld mer synlig. Det jag, som före detta hemlös, knarkare och till och med tiggare visat upp är min värld. 

Min värld finns numera både i det som är innanför och utanför det normala. Som stadsguide känner jag mig långt in i det normala. Det här handlar om en vandrande föreläsning långt från snaskigheter. Turen slingrar sig från Södra station till Hornsgatan/Ringvägen där jag berättar om att sova på härbärge liksom om gatutidningen Situation Stockholm. Jag möts med respekt när jag visar gömställen där jag förr slaggat utomhus som hemlös.

Stockholms stadsmuseum har precis frågat om jag vill leda några vandrande föreläsningar till hösten också. Jag svarade ja! Så haka på du som är intresserad. Programmet hittar du under museets stadsvandringar.