Tuppe Sandström: Sportjournalister – stäng av tv:n!

När man som jag tycker mycket om att läsa om sport i dags- och kvällspress, så är det inte helt enkelt nu för tiden. Sportjournalistiken är i mitt tycke nämligen i utförsbacken. Gamla fina krönikörer som Aftonbladets Lasse Sandlin och Expressens Thomas Malmquist saknas enormt i dagens mediebrus. Dessa två herrar var inte bara krönikörer, de var även ute på fältet och jobbade som reportrar. Det är inte ofta man kan läsa intressanta reportage, gjorda av riktiga reportrar numera. Det finns naturligtvis undantag, Sportbladets Erik Niva är en fena på att lämna in oerhört intressanta reportage om fotbollens betydelse världen över. Simon Bank, även han verksam på Sportbladet, skriver fina krönikor där hans språk ofta är rena rama poesin. Nåja, idrottspoesi åtminstone. 

När internet exploderade, och de stora tidningarna började ge ut sina nätupplagor, hände något med sportjournalistiken. Den har blivit enkelspårig. ”Klickkåta” redaktörer vill ha ut varje sporthändelse helst två sekunder efter slutsignal. Det man får läsa blir därefter, intetsägande eller med något citat från en tv-intervju. Och rubrikerna på nätupplagorna ska vi inte tala om. Här om dagen satt jag framför tv:n och tittade på en fotbollsmatch mellan AIK och IF Elfsborg. I pausen intervjuar den eminente Lasse Granqvist legenden Kurre Hamrin som är på plats. Granqvist frågar Hamrin om vad han tycker om matchen så här långt (Det står 4-0 till Hamrins älskade AIK redan i paus.) Dribblern från hemma-VM 1958 svarar ungefär så här: ”Ja, jag tycker att AIK spelar en hyfsad och teknisk fotboll, även om inte motståndarna Elfsborg bjuder upp till dans direkt.”

Ett par minuter senare surfar jag in på Sportbladets nätupplaga och möts av rubriken: ”Legendaren Kurre Hamrin sågar Elfsborg vid fotknölarna!” Jaha? Det gjorde han ja, ok...

De gör det lätt för sig numera, tidningarna: ”Det är… säger den och den till Cmore, eller Viasat.”

Nej, det är dags att sportjournalisterna (om vi nu kan kalla dem det när de bara citerar från tv-kanaler hela tiden) börjar att jobba ute på fältet igen. Egna åsikter är trevligare att läsa än sunkiga citat från en halvtidsintervju. Annars kan de byta titel, från sportjournalister till tv-tittare. Det finns en bra sak med de klickkåta redaktörerna: U21-grabbarna och U19-tjejerna fick den uppmärksamhet de förtjänat, det hade de aldrig fått i ”gammelmedia”. De två bragderna jag nämner i ”Bäst just nu” hade på den tiden endast fått en notis..