Det pratas mycket om att vi har ett problem med integration i Sverige. Jag som går dagligen genom Nils Ericsonterminalen och Centralstationen märker det ganska tydligt. Dagligen så möts jag av nyanlända som kommer till Göteborg och i perioder har det varit lite tufft att se på. Jag har slagit ner blicken och sick-sackat mig igenom eller helt enkelt gått runt. Det här är människor som söker sig ett bättre liv och som den liberal jag i grund och botten är så tycker jag att alla människor har den rätten. Men det ska inte hymlas. Vi har ett problem.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det är klart att det blir komplikationer. Det är svårt att integrera en så stor grupp människor som inte delar samma kulturella och historiska bakgrund. Hur vi än försöker med olika integrationsprojekt så kommer vi aldrig ifrån det faktum att det nu (enligt SCB) finns över en miljon skåningar. Över EN miljon.
De kommer hit i drivor, svettiga och slitna efter att ha suttit på en buss eller ett Öresundståg med trasig kaffemaskin. De har genomlidit kval som jag inte ens kan föreställa mig. De kommer till en ny och okänd plats där de får se saker de bara kan drömma om i Skåne. Vi är så vana vid vårt överflöd av spårvagnar, mat och elektricitet dygnet runt, men för en skåning som aldrig har varit här så kan det vara överväldigande. Det är klart att jag tycker att vi ska hjälpa våra medmänniskor, även om jag ställer mig frågan vad som sker om vi släpper in för många. Även om jag tänker på hur det kommer belasta vårt sjukvårdssystem och våra skolor så försöker jag att inte glömma: att lämna sin familj, sina vänner och allt man finner bekant för att resa norrut är ett beslut som är taget i desperation. Det är klart som tusan att skåningar hellre stannat i Skåne om de hade haft den möjligheten. Men de kommer hit, flyttar ut i förorten med andra skåningar och kämpar på med jobb och skola. Då ska vi inte tala om den ökända ”språkbarriären”. Vi har fått mycket av skåningarna som berikat vårt liv. Vi har Peps Persson och Zlatan (okej, nu vet jag att många aldrig kommer att acceptera honom som svensk på grund av hans skånska kroppsspråk och helt ärligt så var han väl inte i topp detta EM), spättekaka och svartsoppa. Saker vi knappt kan föreställa oss att leva utan.
Vi har en möjlighet att ta in dessa människor i vår gemenskap. Vi som medmänniskor måste ta vårt ansvar och bjuda in skåningarna. Visa att skåningar både kan OCH vill integreras i den svenska gemenskapen. Jag säger inte att det blir lätt, för det danska arvet ligger som en blöt filt över deras kollektiva medvetande. Men man kan inte dra alla över en kam. Jag känner skåningar det har gått jättebra för. De har skaffat sig en utbildningar och riktiga jobb. En av mina bästa kompisar har gift sig med en skåning! I framtiden tror jag att vi kommer kunna gå in på vilken reklambyrå, tidningsredaktion eller bank som helst och se en skåning sitta där, i ett hav av svenskar och kanske bidra med sitt unika perspektiv, sitt sätt att se på världen färgat av andra kulturella värderingar och på så sätt berika oss alla.
Jag kanske är naiv. Jag kanske är en drömmare. Vi kanske behöver lite andrum och i stället ska stänga ute skåningarna och hoppas att de åker till Danmark.
