Skämt åsido, vilken fin sommar vi haft! Jag har verkligen haft alla möjligheter att njuta av försommarens stora ”investering”. I juni i år, 2013, blev jag bilägare för första gången i mitt liv. Inte till vilken bil som helst, utan till något jag drömt om i en massa år. Det har varit så med några saker i mitt liv, att jag sett dem vid något tillfälle och då bestämt att jag en dag ska äga just en sådan. Så var det med hunden (rasen) och så var det med den här bilen.

För minst tjugo år sedan var jag med en kompis hem till hennes föräldrahem, någonstans i Värmland. Jag minns inte vilken ort det var, bara att det inte var något stort ställe. Solen sken och vi fick lov att ta ”finbilen” ner till affären. Finbilen var en liten vit, sportig Ford Escort Cab. Hur cool som helst! Å hur fräcka kände inte vi oss, när vi gled fram i den? Då bestämde jag (trots att jag inte ens hade körkort) att en sådan bil skulle jag en dag äga. Nu gör jag det! Äntligen! Kanske är den inte riktigt så fräck och cool som jag minns den, men den är min. Trots att åren passerat är det fortfarande lite häftigt att åka bil utan tak med håret fladdrande i vinden och med den fina sommar vi haft, har det hunnit bli några mil.

En av bilturerna gick till Karlstad och en konsert med Gyllene Tider. Tänk att de fortfarande är så bra! De spelade alla de där låtarna man önskade att de skulle spela och det såg ut som om de njöt av att stå på scenen och ge publiken vad de ville ha. Största jublet kom nog ändå när en i gänget klev fram på scenen iklädd Färjestads hemmatröja. Underbart!

Nu har jag varit positiv en lång stund vilket innebär att jag har lite utrymme kvar för klagomål. Ta det inte på fel sätt nu bara. Jag tycker alla föräldrar och ungdomar som arbetar gratis för att få in pengar till sina verksamheter och idrottsföreningar är guld värda. Det hjälper dock inte när man en ljummen fredagskväll satt sig ute för att avnjuta en perfekt grillad köttbit, tillsammans med en omsorgsfullt hemlagad potatissallad och samtalet kring bordet abrupt avbryts…BERTIL 36…TREA…SEXA! GUSTAV 58…FEMMA…ÅTTA! TUUUUT!!! BINGO PÅ NUMMER 56!!! Och så vidare. Vi skulle kunna sitta hemma och spela bingo, så bra hörs det. Hur gärna jag än vill koppla bort det och inte tycka att den stör, så stör den. Jag har inget emot själva bingon och har själv varit där och spelat, jag bara funderar på om ljudet måste nå ut så långt? Det måste finnas fler än jag blir störda. Eller?

Trots att det varit mestadels jobb för min del i sommar, har jag ändå njutit och hunnit ha kul. Dessutom är ju inte sommaren riktigt slut än, eller hur? Nu är det min tur att ha lite ledigt innan allvaret börjar igen, det vill säga mitt sista år på restauranghögskolan i Grythyttan. Er tur att önska mig hagel och drivis, så kanske jag också får sol under min ledighet.