BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att vara en vit människa med hud som är känslig för solen är jobbigt. Sommaren har alltid varit en jobbig årstid för mig.
När sommaren kom brukade jag åka på skolresa till ett mycket vackert område i Damaskus som heter Ghouta. Alla barn roade sig och lekte hur de ville utom jag. Jag var tvungen att skydda mig under träden hela tiden.
En dag, när jag var på ett sommarläger under en vecka, hade jag inte tålamod att acceptera solens villkor. Jag ville göra som alla andra barn gjorde. Jag klädde på mig t-shirt och var i solen hela dagen. Det var en fantastisk dag. Jag var en fri och glad människa den där dagen. Nästa dag vaknade jag med svullna händer och kunde inte öppna mina ögon.
Jag tänkte ibland att man borde kunna få asyl i ett annat land på grund av detta. Jo, det måste finnas någonting sådant. De som söker politisk asyl pratar ofta att de har svårt med vissa politiska situationer med en regim som gör att de inte kan vara fria och att regimen behandlar dem illa. Det som hände med mig var exakt samma sak!
Jag hade länge lidit av solen i mitt hemland. Solen plågade mig och behandlade mig illa. Effekterna av tortyr syntes på min hud. Min hud kliade utan nåd hela sommaren.
Jag tänkte ibland att jag skulle kunna resa till Skandinavien för där kan jag söka biologisk eller fysisk asyl och prata om vad solen gör om sommaren med mig. Visa effekterna av solen på min hud. Det måste funka att få biologisk asyl annars skulle jag dö.
Efter cirka 30 år kom jag till Sverige. Det var en dag i juli. Vilket vackert land jag såg från flygplanet. Träd, grönska, vatten och skogar.
Resan från Arlanda till Norrköping var den finaste resa jag kan komma ihåg. Varje dag promenerade jag i Vrinneviskogen i Norrköping. Det tog bara tio minuter hemifrån till skogen. Från första dagen i Sverige kände jag att här vill jag leva och här måste jag födas.
På S:t Olofs skola hörde jag för första gången sången ”Sommaren är kort”. Jag kunde inte svenska men tyckte att sången var jättefin och alla människor i Sverige verkade gilla den sången.
Jag ville förstå lyriken så tittade jag i lexikonet. Sommaren, subst. Den varmaste årstiden.
Är, verb: Används när man beskriver någon/något. kort, adj. som har liten längd (om tid och rum).
Då förstod jag och trodde då att svenskarna var glada därför att sommaren är kort! Kanske de också är känsliga för solen och därför sjunger de med glädje att sommaren är kort! Vad bra att sommaren är kort! Det behövde jag väldigt mycket. Jag orkade inte mer sol.
”Så lyssna på mig, solen skiner, kanske bara i dag.”