Romerna fick inte en säker och varm bostad, men några av dem fick till följd av definitionen vinter tillbringa en viss tid på Sofielunds Folkets hus. En tid som emellertid kom att kännetecknas av rasism, våld och inte minst socialdemokratins beslut att de besökande inte fick sova på nätterna, då lokalen inte var godkänd för övernattning. Vakterna skulle väcka dem om de såg någon blunda, och för att förhindra sömnen tändes och släcktes lampor konstant, dörren öppnades så att strimmorna av vinter kom att väcka också kramper och reumatism. Mot bakgrund av detta organiserade romerna på Sofielunds Folkets hus sig, anordnade en manifestation under parollen ”Vi vill sova”. Efter den fick de sova på nätterna. Att få sova några nätter är en mycket liten seger, men det är fortfarande en seger till följd av politisk kamp. Ändå beskrevs förloppet i termer av kaos och oroligheter och inte som den koncist artikulerade politiska handling som det faktiskt var.
I Fronesis senaste nummer om familjen diskuterar Nancy Fraser och Linda Gordon den nyliberala användningen av ordet ”beroende” och visar hur vissa konstrueras som ”beroende” och hur det är grundläggande för skapandet av andras individualitet. I ett samhälle där rätten att agera är kopplad till idén om individualitet osynliggörs inte bara arbetet som de ”beroende” gör, utan också deras förmåga att ingå i politiska kamper. Vem som förstås som svag och beroende skapas i intersektionen av förtryck. I samma Fronesis-nummer visar Angela Davis hur konstruktionen av starka, oberoende svarta slavkvinnor jämte svaga, beroende vita kvinnor legitimerade överexploatering av de svarta kvinnornas kroppar, de var ändå inte ”riktiga” kvinnor. När Malmö stad förra året kritiserades för sitt beteende ursäktade Carina Nilsson sig med att romerna var ”överlevnadsexperter”, vilket kan tyckas vara ett cyniskt sätt att beskriva att en grupp har ett kollektivt minne av rasism, men kommentaren visar i likhet med Davis argument hur överdrivna styrkor tillskrivs vissa grupper för att på så sätt kunna överexploatera och våldföra sig mot deras kroppar.
Nu närmar vi oss en ny vinter. Hotet från kylan och elden är fortfarande lika akut. Polisen har rivit Sorgenfrilägret men kampen för rätten till trygghet och värme fortsätter. När polisen rev lägret tvingades först journalister ut, sedan människor som ansågs ha medborgarskap och till sist och med mest våld migranter. I nästan alla medier görs skillnad på aktivister respektive migranter, som om inte migranterna själva var aktivister. Detta är också symptomatiskt för Malmö stads agerande. Carina Nilson och hennes parti bedriver en aktiv politisk strategi där de försöker ta romernas politiska handlingar ifrån dem. Ändå har de romska aktivister som uttalat sig tydligt länkat sin akuta situation till en politiserad och strukturell verklighet. I ett öppet brev den 2 september förklarar tio romska aktivister varför Sorgenfrilägret måste försvaras. I en artikel från sista oktober i Sydsvenskan säger Beny: ”I Frankrike kom media och då gav staten oss en annan plats med vatten och toaletter. Även i Spanien och Tyskland fick vi våra basbehov tillgodosedda. Jämfört med andra länder är Sverige det värsta rasistlandet.” Vem har svarat på dessa uttalanden? Vilken makthavare har förhandlat med denna sociala rörelse?
En av marxismens viktigaste frågor har varit frågan om vem som skall göra revolution. Marx egen analys är komplex: å ena sidan framhäver han övergången från slav till arbetare och makten i att kunna vägra lönearbetet, å andra sidan argumenterar han för socialismens möjlighet med proletärens avsaknad av makt – ”proletären har inte något annat att förlora än sina bojor”. Att vara människa är att vara stark och att vara svag, men makten gör allt för att hindra underordnade gruppers rätt till komplexitet och mänsklighet. Hundra år efter Marx kämpar människor fortfarande mot privategendomens hyckleri, hur någon kan äga allt och någon annan inte ens får äga sig själv. När arbetsvägran inte är ett alternativ finns ockupationer, texter, och manifestationer som politiska alternativ. Romernas kamp är organiserad, artikulerad och förbannad och vi är många som solidariserar oss med rätten till liv före rätten att tjäna miljarder. Ändå vägrar sossarna att bemöta romer som aktivister.
Carina Nilsson, snart är det vinter, oavsett vad sossarna säger. Carina Nilsson, det brinner i Malmö, oavsett vad sossarna ser. Carina Nilsson, här har du din arbetarrörelse, oavsett ditt eget förräderi.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
