BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vi har fått ett preludium till den ständigt ökande julhandeln. En orkestrerad ödessymfoni. En närmast besinningslös kampanj för att övertyga människor att ännu fler prylar är definitionen av lycka.
Under konsumismens epok räknas en människas värde efter köpkraft.
Ibland funderar jag på om konsumtionshysterin är ett tecken på att vi lever i ett dysfunktionellt samhälle. Eller om vi ser idiotins seger över förnuftet?
Men så inser jag att allt är ju så självklart. Det är rationellt. Det är kapitalismen.
Jag ägnade en del av sommarens läsning åt Sven-Eric Liedmans biografi över Karl Marx. Storheten i den är att den inte bara ger en gedigen bild av personen Marx, utan också av hans filosofiska tänkande. En av hans mer intressanta teorier handlar om varufetischismen.
På 1800-talet förknippades begreppet fetisch med en form av religiös tro som hörde hemma bland så kallade primitiva folk. De betraktade föremål i naturen som besjälade och utrustade med magiska krafter. Vår tids fetischer är varor. De vördas och tillbeds som om de vore fyllda med metafysiska krafter.
Marx förutsåg att mänskliga relationer och beteende i hög grad är en konsekvens av varornas karaktär under kapitalismen. Före kapitalismen fanns också en handel av föremål som behövdes för livsuppehället. Men med kapitalismens intåg förändras allt. I slutet av 1800-talet var konsekvenserna kanske inte så synbara. Men 150 år senare framstår Marx utsaga som profetisk.
Förekomsten av shopaholics blir den yttersta konsekvensen. Det handlar inte längre om en stillsam tillbedjan. Nu är stora grupper förhäxade och trollbundna av varornas utstrålning.
En ständigt ökande konsumtion av prylar vars nyttovärde kan diskuteras, är ett skrämmande scenario. Skrämmande för dess yttersta konsekvens för miljö och klimat. Men också för att konsumtion är politiskt drivet. Tillväxt, tillväxt, tillväxt ...
Kapitalismen behöver en tillväxt på cirka tre procent årligen för att fungera stabilt. Det går teoretiskt att förutse vad detta innebär med enkel ränta på ränta-matematik. Det som vi upplevt under de senaste decennierna i fråga om produktion, konsumtion, urbanisering, infrastruktur, kommunikation, etcetera, kommer att ta sig till helt nya höjder om den kapitalistiska varuproduktionen bara rullar på.
Det finns en enkel slutsats att dra – fortsätter vi konsumera i den takt som kapitalismen behöver för stabilitet så dör vi. Inte bokstavligen och direkt. Men nästan. De ändliga resurserna på jorden växer inte i samma takt. Men kapitalismen är till sitt väsen instabil. De politiska räddningsaktionerna kommer att bli fler och större. Och mindre känsliga för vad majoriteten anser om åtgärderna. Så länge tillväxtmantrat får råda, vill säga.
Black Friday innehåller en ödesmättad symbolik. Svart som liturgisk färg används vid begravningar.