När jag sätter mig ner och ska skriva ihop en ny krönika så brukar det oftast vara ett jävla brus i skallen. Det bara flimmrar av eländiga saker som vill att jag ska säga nåt om dem. Som till exempel att i Almedalen sätter man upp blomlådor av betong för att förhindra jihadistiska lastbilsangrepp samtidigt som NMR bereds plats. En organisation som uttalat vill störta demokratin och införa dödsstraff. Som faktiskt gärna skulle hänga i lyktstolpar alla landsförrädare/rasförrädare, homosexuella, socialister, obekväma journalister, judar, romer ...
Utrotningskrig.
Deras ”parlamentariska” gren tillåts propagera för dessa idéer. Dessa handlingar. Det är så sjukt så att det kanske bara är en feberdröm. Men om man säger som såhär: jag råkade stöta på en person på FB häromdagen, som i SD-typisk terminologi ondgjorde sig över Pride-festivalen i Sundsvall och framför allt en lesbisk lunch som var en av hållpunkterna. ”Vidrigt!” ”Moraliskt förfall!” och ”Räkenskapens timme kommer 2018.” ”Miljömuppar och socialistkräk ska kastas ut med badvattnet”.
Jaja. Man kan inte fan uppröras över allt dumt SD-sympatisörer kastar ur sig på FB. Det har jag slutat med för längesen. Men det visade sig att det var en polis som skrev detta.
Solen gick i moln och jag blev lite torr i munnen.
En polis med sin alldeles egna uppfattning om vad dennes uppdrag går ut på? Eller alldeles egna är väl att vara bra naiv. Det finns nog en hel del Ullaredsfascister i poliskåren. Och en del riktiga nazister. Så klart.
Min egen erfarenhet av polisen är ändå måste jag säga ganska bra. Jag har i stort sett bara haft kontakt med hyggliga och trevliga typer. Förutom den fan som brottade ner mig på trottoaren 1979 då jag som 15-årig punkjävel åkte skateboard på densamma. ”Här får du fan inte åka din jävla clown!”
Där nånstans fattade jag på allvar att polisen inte enbart skyddade medborgarna. De gjorde annat också. Nåväl. Alla får tycka och tro och till och med hata efter eget val. Det är upp till var och en. Även om det känns förbannat korkat och gå omkring och vara arg på alla som inte är som man själv hela tiden. Men det är bra obehagligt när en polis basunerar ut sin rasism helt öppet på en helt opolitisk sida.
Enligt den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, Anna Carlstedt, så har det skett en dramatisk ökning av våldsbejakande extrema grupper eller individer i landets kommuner. Ökningen är på över 80 procent jämfört med 25 procent förra året.
Högerextrema, eller vi kallar dem väl för vad de är, nazistiska grupper står för den största ökningen. 50 procent.
Säpo har väl under de senaste 20 åren med en dåres envishet hävdat att de islamistiska/jihadistiska grupperna utgör det största säkerhetshotet mot Sverige. Samtidigt som nazister utföt ett mycket stort antal politiska mord och diverse attentat. Jag vet inte. Jag tycker det känns konstigt. Men nu är jag ju inte säkerhetspolis heller.
Avslutningsvis så var jag på den italienska matmarknaden på torget förra veckan och mulade i mig kyckling från Toscana med salviapotatis, en salamipizza, amarettoglass och en latte. Det finns fröjder i livet att skriva om också.
