Du kanske drömmer om att bli influencer på Tiktok. Du kanske är musikproducent som vill tjäna snabba pengar på Spotify. Eller så kanske du tror på en riktigt skruvad konspirationsteori som du vill föra ut till världen med hjälp av Youtube.

Enligt det gamla sättet att tänka var det enkelt. Du når en masspublik genom att ge folk vad folk vill ha. Men detta räcker inte längre. På de digitala plattformarna spirar en delvis annan typ av cynisk populism. Det är inte i första hand enskilda individer som ska lockas att titta. Det är ”algoritmen” som ska lockas att rekommendera ditt videoklipp. Som suveränt avgör om du får hundra eller hundratusen tittare.

Vissa gånger bara händer det. Som för mitt eget band, Vox Vulgaris. Vi spelar något så obskyrt som medeltida musik. För tjugo år sedan spelade vi in ett album, som fildelades och senare lades upp på Youtube av fans. Under flera år hittades den bara av en liten handfull specialintresserade. Men så plötsligt exploderade intresset. Vissa av låtarna har nu miljontals lyssnare på Youtube och fortsätter faktiskt att varje månad dra in en okej slant till mig och de andra i bandet. Vissa hävdar att Vox Vulgaris är den medeltidsensemble genom historien (den faktiska medeltiden inräknad) som har hörts av flest människor.

Så vad gjorde vi rätt? Ingenting. Det var inte vi – det var algoritmen. Vår digitala succé kan inte upprepas, för ”algoritmen” är ingen kod som ligger på en server och väntar på att knäckas. Allt som finns är en uppsjö av algoritmer som Youtube ständigt skruvar på och testar på olika användargrupper.

Ett otal aspirerande youtubers skådar varje dag djupt i tittarstatistiken och funderar på vad de borde göra rätt. Formulera annorlunda titlar? Kanske undvika vissa färger? Men frågan är om vi inte måste förhålla oss till ”algoritmen” som till det svenska sommarvädret. Det finns ingen rationell kärna, ingen kod att knäcka.