Till skillnad från de flesta andra länder har vi ju lyxen att röra oss fritt i skog och mark, till och med övernatta om vi så önskar. “Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten” slår regeringsformen fast. Som ett led i det står inte mindre än 200 campingstugor, enkla men funktionella, utplacerade till allmänhetens förfogande runt om i landet. Ingen betalning krävs i form av vare sig kreditkort eller kontakter. Ingen ägare som hävdar sin rätt, ingen som vaktar dörren för att avgöra om du är välkommen.  

Status, pengar, hierarkier – bah! Vd eller städare? Bah! Stugan tillhör alla som vill ha den, när de vill ha den. Kan ni tänka er? En chans att tjäna pengar, som ingen tagit? 

Och tilliten! Man kan bli tårögd för mindre. Får sånt här finnas?

Men sådan är också naturens natur. Snitsiga jobbtitlar gör varken från eller till när man förirrat sig i mörker över stockar och sten. Feta aktieklipp räcker inte långt när dricksvattnet tagit slut. Skogen skiter, så att säga, i var du köpt din tröja. Men den vill dig väl. Här finns inget utrymme för misstänksamhet eller individualism. Man lånar ut sin kompass till någon som gått vilse, ger bort strumpor till någon som trampat snett i en myr. Man plockar upp sitt och andras skräp. Ingen behöver säga till – det är naturens omedelbara effekt. Naturen gör en varsam och naturen gör en snäll, eftersom det inte går att vara på något annat sätt. 

Vi behöver ju varandra. Och medan världen utanför blir allt mer kall och misstänksam står varje gratis campingstuga där som en symbol för vad vi kan uppnå om vi inte automatiskt utgår från att andra vill ha något av oss som vi inte får igen. Hur vi kan ha det om vi vågar lita på varandra.  

“Att ingen satt stopp för det sosseriet?!” tänker du förmodligen inte just nu men vi är alla olika. Regeringen, exempelvis, tycks i alla fall inte vara lika salig. Trots tjatet om hur viktigt det är att VÄRNA SVÄRJE, är det inte så petigt när det gäller det kanske enda viktiga att värna vi har.  

Förra året minskades anslagen till skydd och skötsel av värdefull natur med ungefär 1,5 miljarder kronor, en minskning med 45 procent. Tidögängets drag mötte massiv kritik från bland andra Svenska Turistföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF.  

Att Ulf Kristersson kort därpå postade ett Instagram-inlägg från sin familjesemester i Abisko nationalpark och tackade STF “för att ni gör fjällen och andra vackra platser i Sverige så tillgängliga” gjorde inte saken bättre. Den där tillgängligheten som Kristersson gillar så himla mycket håller han ju själv på att sabba menade STF, och krävde mer pengar till svensk naturvård 2024. Det blev dock mindre, konstaterade Naturvårdsverket för Dagens Nyheter i våras.

I en enkät med Sveriges 21 länsstyrelser, som är de som står för skötsel i skyddade områden, uppger samtliga nu att den kraftigt åtstramade ekonomin kommer att göra naturen mindre tillgänglig – och kanske rent av farlig. 

Sämre service och information. Ökad risk för olyckor och ökad risk för oåterkalleliga skador på den biologiska mångfalden. Friluftsanordningar, stugor, vandringsleder, soptunnor och dass kan behöva tas bort eller stängas eftersom det inte finns varken personal eller pengar till att underhålla dem. 

Socialismen må leva i de svenska skogarna men den kippar alltså efter andan. 

Mitt budgetsemestertips kvarstår. Feed your soul, fyll på med klorofyll och fågelkvitter. Snöra på vandringskängorna, ge dig ut och njut av de gratis semesterbostäderna och den rörande vackra svenska naturen. Men rappa på – vem vet hur länge den finns kvar.