Putte fusk blir också utslängd från samma härbärge vid samma tid. Men Putte knallar ut efter kanten till Tantolunden ned mot Tullen, det vill säga Hornstull. På den sträckan hinner han hitta fem returburkar. Tillsammans med panten och en sparad femkrona får han stålar till dagens första pilsner. Visst, det fattades en bagis men det ordnar sig utanför bolaget. 

Medan Putte hänger på låset till Systemet klockan 10.00 så byter Perra bort några droppar metadon och gör sig en hundring. Detta sker fem meter ifrån Polisstationen på andra sidan korsningen där han hämtade medicinen.

Lite lullande av metadonets verkan går Perra visslandes ner mot bolaget på Rosenlundsgatan.

Det här har Perra med kniven som rutin sedan tiotals år tillbaks i tiden. Jag brukar kalla honom för Dirren eftersom Perra alltid ser så stolt ut i sitt kroppsspråk. Men det är bara en illusion. Perra är sjuk.

Denna dag är lite blåsig så Putte ställer sig vid trappen till Högalidskyrkan i stället för att knalla tillbaka till Tanto som han nyss passerade. Där, i trappen till Högalid står redan ett par tre stycken. En kort stund senare, klockan 11.00, är det nio män och två kvinnor som sitter eller hänger i Högalidstrappan. Bänkarna har stadens parkförvaltning för länge sedan kapat bort jäms marken. Så nu är trappen sittplats för elva frusna själar, alla med varsin pilsner! Vem är burksamlaren i dag? Jo, i dag är det Puttes tur. Vips så har Putte fusk till tre pilsner till. 

En tolfte lirare kommer på efterslängen och frågar: E’re nån som har en pilsner? Putte säger: ”Har precis fått ihop till tre stycken! Du får en gångare, det vill säga en öl, för att knata till bolaget. 

Det här har också Putte gjort i tiotals år. Jag brukar kalla honom för Överlevaren. Han går runt var eviga dag. Om han inte har pant så lånar han eller så.

Perra med kniven och Putte fusk har aldrig egentligen umgåtts. Ändå har de så mycket gemensamt: äter kvällsmat tillsammans. Sover i samma sovsal på härbärget. Blir bestulna ibland – på härbärget. Av människor de inte känner. Av människor som inte kan rå för att de är kamrattjuvar som har tappat allt vad så kallat normalt moraltänkande är.  

Perra och Putte har mer gemensamt. Deras hjärnor har blivit felprogrammerade. Att ständigt vara på sin vakt bland sina närmaste är som att bli drabbad av en själslig våldtäkt. 

Båda har också tappat livsgnistan. I samhällets belöningssystem för hemlösa: att från härbärge, lågtröskelboende, nolltoleransboende, träningslägenhet, försökslägenhet, kommunkontrakt klättra och sen ha ramlat så många gånger att de inte längre bryr sig. Båda två dör inom något år av utmattning. Ingen av dem kan sjukskriva sig.