Jag har tydligen en tvillingsyster. Vi bor i samma stad, åker samma busslinjer, går på samma gator och handlar i samma affärer. Men jag har aldrig träffat henne. Det har dock kassörskan på Hemköp gjort då hon nyligen utbrast: ”Du och din tvillingsyrra, ni är verkligen så lika.”
Jag förstod inte vad hon pratade om. För jag har ingen tvilling. Det är bara en kassörska på Hemköp som tror att det finns en manlig och en kvinnlig version av mig på grund av hur jag klär mig. Jag klär mig nämligen mestadels i vad som anses vara ”kvinnliga” kläder. Jag använder allt från blusar och handväskor till platåskor och stora smycken. Jag klär mig i det jag tycker om och bryr mig helt enkelt inte om vilka klädtygstycken som anses vara för män och vilka som anses vara för kvinnor.
Jag skulle önska att kassörskans naiva, och lite lustiga, aningslöshet hör till de vanligare reaktionerna jag får på grund av min klädstil. Men så enkelt är det inte att bryta mot könsnormer. Det går inte en enda dag utan att jag får blickar, kalla skratt och fingrar som pekas åt mitt håll. Främmande människor gör u-svängar när de möter mig för att helt odiskret ställa sig framför mig och bara stirra. Ibland möter jag riktiga idioter som skriker obsceniteter efter mig och i de värsta fallen hotar mig med våld. Allt för att jag inte klär mig som de flesta andra män.
Nu bryr jag mig inte om att människor tar mig för en kvinna, det får de gärna göra, men jag blir så förbannad över att könsnormerna i vårt samhälle är så starka att folk fullkomligt tappar all hyfs och sans så fort de ser någon som bryter mot dem. Att barn stirrar, pekar och skrattar är en sak. De lär sig förhoppningsvis respekt med tiden. Frågan är bara hur de ska göra det när de ser så många vuxna människor öppet håna personer som de anser vara annorlunda.
Oavsett om det är med klädseln eller att någon har en annan könsidentitet än den förväntade så får alla vi som på något sätt bryter mot könsnormerna betala ett alldeles för dyrt pris för att vara oss själva. Transpersoner är särskilt utsatta för trakasserier och våld. Mellan 2008 och 2012 mer än tredubblades antalet anmälningar av hatbrott med transfobiska motiv, och då är mörkertalet stort. Det är en högst allvarlig utveckling.
Kanske är det så att några av oss alltid kommer att ses som udda fåglar, men det gör det inte okej att behandla oss som om vi är djur på ett zoo. Sluta att stirra på oss, sluta peka, sluta trakassera och sluta att utsätta oss för våld. Visa lite vanlig jävla hyfs. Om ni inte förstår oss, se till att utbilda er. Det är bara att göra som min sexåriga brorsdotter. Hon frågade mig en dag varför jag klär mig ”som en tjej”. Efter att jag hade förklarat så svarade hon bara ”Jaha, okej” och satte ett örhänge i mitt öra.
Världen behöver fler som henne.
