Den här gången är det högerfalangen som är i farten med surrogatfrågan och vill få det till att motståndare till värdmödraskap ägnar sig åt förtryck av gayföräldrar.
Bakgrunden är en motion från Socialdemokraterna som vill ”förbjuda handel med barn och kvinnor i surrogatindustrin” och förhindra ”surrogatförmedlingar som marknadsför sina tjänster i Sverige”.
Öppna Moderater och HBT-liberaler upprörs av detta och skriver i en Expressen-artikel att Socialdemokraterna nu ”intensifierar sin offensiv” för att motarbeta barnlösa regnbågsfamiljer.
Högerförbunden vänder sig också emot HBT-Socialdemokrater, som de menar vill ”omöjliggöra för svenska gayföräldrar att ta hjälp av en värdmamma utomlands”. Detta efter en motion som antagits på HBT-Socialdemokraternas kongress om ”att motverka kommersiellt surrogatmödraskap internationellt”.
Det hela är mycket märkligt. Bland de som vill legalisera surrogat brukar det altruistiska förfarandet (som helst ska ske nationellt) lyftas fram, men nu ska alltså även det kommersiella ha grönt ljus, annars är man – också som hbt-förbund – ”emot gayföräldrars rätt”.
Det är ett fult knep att använda hbtq-gruppen som slagträ i den här frågan, då majoriteten av alla par som använder surrogat är heterosexuella. Med högerförbundens logik borde man snarare kalla motståndet till kommersiellt (eller för den delen altruistiskt) surrogatmödraskap för heterofobi. Men vänta, det genererar ju inga känslostormande klickfester på den digitala gladiatorarenan. Bättre då att urholka homofobi-argumenten, tills ingen längre reagerar när visselblåsare ropar ”vargen kommer”.
Utspelen går inte att tolka på annat sätt än att hbt-högerförbunden vill se en fri marknad på surrogatområdet. Var ärliga med det och spar på överorden tills det verkligen gäller.
Det finns såklart altruistiska fall av surrogat, där alla parter vill och samtycker. Problemet är att man på ett större plan öppnar upp för en handel med barn och ekonomiskt utsatta kvinnors kroppar. I de länder som godkänt altruistiskt surrogat har det kommersiella också ökat.
”Stora delar av surrogathandeln sker idag i Europas fattigaste länder som i Ukraina, Georgien och Albanien”, för att citera S-motionen som, hör och häpna, också har undertecknats av öppet homosexuella socialdemokraten Daniel Vencu Velasquez Castro.
I likhet med prostitutionsfrågan, där man också kan hitta fall av samtycke från bägge parter, måste man se till den större gruppen som med all säkerhet kommer fara illa när samhället omvandlar relationer och reproduktiv förmåga till handelsvaror.
Kvinnor har blivit infertila, andra har dött, efter att ha lånat ut sin livmoder. I den kommersiella industrin står advokaterna på köparnas sida, inte de barnbärande kvinnornas.
Högerförbunden kan veva hur mycket de vill, med skrattretande argument som att ”varje kvinna måste ha rätten…att få välja vad hon vill göra med sin kropp” (som om det är därför fattiga kvinnor i Georgien ger sig in i den kommersiella industrin) eller att vedersakare vill ”motarbeta regnbågsfamiljer”. Den som kan tänka själv förstår snabbt att retoriken försöker slå an en ton av ”mänskliga rättigheter” och liberalism, med hbtq-gruppen som den utsatta parten, istället för den part som det så uppenbart gäller; en (allt för ofta) utsatt kvinna som lånar ut sin kropp i utbyte mot pengar.
När Nooshi Dagdostar gav uttryck för Vänsterpartiets linje i frågan – att varken legalisera altruistiskt eller kommersiellt surrogat, med kvinnors rätt till sin egen kropp som argument – under valdebatten på Pride fick hon applåder från majoriteten i hbtq-publiken.
Det bör hbt-högerförbunden ta till sig. Även om vi hbtq-personer är för våra egna mänskliga rättigheter, så är vi inte dummare än att vi fattar att surrogatfrågan inte handlar om oss.
