Krönika: Sluta glo på vänster-Twitter-telenovelan

Eller, det blir en gröt för någon som faktiskt inte är insnöad i Twitterbubblan. Jag säger det med respekt för alla som ändå krigar för sina idéer: Det är inte många som berörs av vänsterelitens diskussioner. 

Ungdomarna på fritidsgården läser inte – för de är upptagna med att överleva. Min mamma fattar nada – om hon skulle läsa grejen. Min syster som jobbar som fritidspedagog har inte tid att läsa – för att hon håller på att gå in i väggen på grund av att skolan hon jobbar på inte har tillräckligt med resurser. 

Det som de kommer att påverkas av är en enad och bred vänsterkamp. Men det hela har blivit en vänster-Twitter-telenovela i stället. 

Det är inget nytt att vänstern tjafsar om definitioner och strategier. Jag har alltid undrat varför olika falanger aldrig kan komma överens.

Högern håller ju ihop! De lyckas behålla stora delar av vår gemensamma tårta. 

Kajsa Ekis Ekman skrev om det också. De lyckas samarbeta för att de är optimister och pragmatiker. När en affär eller en plan inte funkar rycker de på axlarna och går vidare till nästa. Och även om de inte håller med om varandras ideologiska strömningar så samarbetar de för sitt gemensamma mål: att behålla cashen hos eliten.  

Fast en del av analysen saknar jag. De som äger stora delar av tårtan är faktiskt inte förtryckta på samma sätt som vi. 

Jag kommer ihåg när jag läste Fanons och fattade grejen. Vi som är förtryckta lever ju under en ständig psykologisk misshandel. Våra kroppar är inte ”rätt”, vårt kön är inte ”rätt” vår hudfärg är inte ”rätt”, vår klass, vår plats, vårt sätt att prata på är inte ”rätt”. 

Att hela tiden leva under förtryck leder till frustration och ilska. När jag blir arg så vill jag slå på något. Men det är inte okej att ta till våld enligt samhällets regler. Skulle jag slå någon på öppen gata så åker jag nog dit för misshandel. Men aggression är en naturlig reaktion på det psykologiska passivaggressiva våldet vi får utstå varje dag. 

När vi inte får utlopp för den så är de inte så konstigt att vi spyr galla på de som står närmast oss.  Till exempel våra kamrater inom vänstern. Vi är för förtryckta och arga för att kunna samsas med varandra. I stället för att medvetet rikta energin för att frigöra oss så går den loss internt. Och på Twitter. 

Så cut the Twitter-vänster telenovela-crap. Vi håller väl ändå alla med om ganska mycket? Och resten är nog mest missförstånd, Åsa, gänget och alla andra inom vänstern. Ta en fika med varandra. Låt oss samarbeta för den breda vänstern, så att våra mammor, syskon och ungdomar också får en del av tårtan!