Stora Teatern är i stöpsleven igen. Alliansen vill säga upp avtalet – av principiella politiska skäl. Kommunen skall inte driva kommersiell kulturverksamhet i konkurrens med privata arrangörer, heter det.

Men hur skall den gamla teatern finansieras om den bara får drivas olönsamt? Med mer skattepengar? Var skall i så fall de pengarna tas när Alliansen lägger sparbeting på Kulturförvaltningen?

En gång var Stora Teatern Göteborgs operascen, nu är hon dess Mädchen für alles. Det är nog oundvikligt och alldeles säkert inte dåligt. Det behövs en scen för allt möjligt.

Men det hjälps inte. Varje gång jag går förbi känner jag ett slags sorg. För det var ju på Storan jag hade min första stora operaupplevelse.

Kanske var jag 18 år, jag minns inte så noga. Jag gick till Storan för att se och höra Suzanne Brenning i hennes då mycket hyllade debut som Cherubin i Mozarts Figaros bröllop.

Och visst var hon bra. Men jag föll pladask för Ruth Jakobssons grevinna. När hon sjöng Porgi amor och Dove sono, med all den sorg och skönhet rollen kräver, satt jag som förstenad och vågade knappt andas. Aldrig tidigare hade jag hört något så oändligt vackert.

Jag hann se många föreställningar innan Göteborgsoperan äntligen fick ett nytt och ändamålsenligare hus vid Lilla Bommen 1994. Priset, 500 miljoner kronor, medförde att Helena Döses invigningsaria ”Oh teure Halle” ur Wagners Tannhäuser gavs en ny dimension. Men det var väl använda pengar.

Stora Teatern gick i pension och åren som följde var inte alltid ärofyllda. Den K-märkta byggnaden ägs av kommunala fastighetsbolaget Higab. Svenska artisters och musikers intresseorganisation (Sami) hyrde teatern under flera år men gav upp 2010 på grund av dålig ekonomi.
Sedan 2011 hyr Kulturförvaltningen Stora Teatern och förutom ett eget program med nycirkus, teater, dans, musik och samtal, så hyr man också ut Storan till olika arrangörer av musik och scenkonst

Nu kan alltså den perioden snart vara slut. Till våren skall kulturförvaltningen yttra sig över ”riktlinjer och kriterier för hyressubvention på Stora Teatern”.

– Stora teatern har ett jättefint utbud men vi ifrågasätter att kulturnämnden ska driva en gästspelsscen för kommersiella föreställningar, säger Kristina Tharing (M) andre vice ordförande i kulturnämnden i en intervju för GP.

Alliansen vill i stället satsa pengarna på det fria kulturlivet. Det låter hedervärt. Men vad blir det i så fall av Stora Teatern? Bingopalats? Loppmarknad? Kontor? Ingenting med masonitskivor för entrén?

Utan pengar går det inte att driva en gammal teater. I ett yrkande från V, MP, Fi, S och D beskriver oppositionens företrädare i kulturnämnden konsekvenserna av indragen finansiering:

”Det är inte ansvarsfullt att med ogrundade påståenden bara lägga ner en verksamhet som genomför närmare 200 evenemang per år, har 70 000 besökare och ett 20-tal personer anställda.”

Nej, det är inte ansvarsfullt och vad är det för fel med ”ett jättefint utbud” vars intäkter begränsar behovet av skattepengar till driften av Stora Teatern? Nu gällande riktlinjer för verksamheten duger alldeles utmärkt. Såhär står det:

”Programverksamheten vid Stora Teatern ska bidra till att öka tillgängligheten till scenkonst och ge plats för samtida och gränsöverskridande program. Men basen för dessa är bredare föreställningar , som regelbundet kan fylla den stora salongen med mer sammansatta publikgrupper.”

Jo, jag förstår att Alliansens missnöje handlar om principen – att kommunen inte skall använda skattepengar för att snedvrida konkurrensen för privata företag.

Men det finns ju en verklighet också. Och i den verkligheten äger Göteborgs kommun en gammal teater med omistliga kulturvärden som kostar pengar att vårda.

Någon annan ansvarsfull ägare än Göteborgs stad har jag svårt att tänka mig.

Stora Teatern är en klenod. Scenen är visserligen ombyggd och sträcker sig över det gamla orkesterdiket. Men salongen är bevarad i all sin gamla prakt i rött och guld med takmålningar, kristallkrona, parkett, tre rader och avantloger.

Säkert kommer någon i framtiden att kliva in, häpet se sig om och säga: Går det att öppna orkesterdiket? Detta är den perfekta teatern för Mozarts Figaros bröllop.

Tills dess: Slarva inte med Stora teatern!

Texten har uppdaterats.