Kalla Faktas avslöjanden om att en religiös friskola haft en skolbuss där pojkar och flickor suttit åtskilda har satt igång en hetsig debatt om rätten för dessa skolor att verka på skattemedel. Avslöjandet i sig har många brister, man har till exempel inte pratat med barnen som själva säger att de sätter sig separat av egna val, men informationsbristen spelar egentligen ingen roll för problemet är större än denna skola och händelse.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det som måste åtgärdas är inte religiösa friskolor utan hela det fria skolvalet. Bo Malmberg, professor vid Stockholms universitet, visade i en studie 2013 att det fria skolvalet var en motor för segregation. Två år senare granskade Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, sambandet mellan fria skolvalet och skolsegregationen i våra kommuner under perioden 1988–2009 och upptäckte att fria skolvalet lett till ökad segregation, trots att man tar hänsyn till boendesegregation. En avhandling från förra året, skriven av Anna Ambrose på Stockholms universitet, bekräftar att reformen lett till segregering. Det är bara ett axplock av de många granskningarna som pekar åt samma håll: problemet stavas det fria skolvalet.
Så varför görs inget åt saken? Det talas om att stoppa vinstjakt i skolan och att förbjuda religiösa friskolor specifikt både från höger och vänster, men sällan är det någon som vågar dra lans mot den stora draken som kallas det fria skolvalet. Fastän forskning och expertis gång på gång visar att den skapar långt fler och allvarligare problem än den löser. Kanske är det samma strategi som gäller för vinster i välfärden generellt: det är lättare att börja smått istället för att göra en drastisk förändring. Det kan också vara att ett avskaffande av det fria skolvalet framstår för många inom politiken som en ren omöjlighet.
Medierna skulle fyllas av arga föräldrar som vittnar om att deras ungar inte längre kommer kunna gå på skolan de bestämt sig för. Kommunikativt är det få saker som är lika svåra att argumentera mot som ledsna barn, så jag förstår att politikerna får skrämselhicka. Men ibland måste man göra det som är rätt, även om det inte är populärt hos alla eller enkelt att kommunicera.
Få saker avslöjar egenintresset som det fria skolvalet. Gärna en jämlik och likvärdig skola, men inte förrän jag fått sätta mina barn i den här specifika skolan där de slipper umgås med icke önskvärda. Konsekvent är det motargumentet jag möter när det fria skolvalet kommer på tal, att människor utgår ifrån den egna situationen och en väldigt snäv bild. Tänk om vi skulle resonera likadant när det gällde vården? ”Jag har råd att betala dyra pengar för en privat läkare, dessutom är jag aldrig sjuk, så jag förstår inte varför vi ska ha en gemensam och utbredd välfärd.”
Ett stopp på det fria skolvalet kan vara svårt att hantera medialt, men att förklara varför några ska få det bättre på hundratusentals andra barns bekostnad borde vara ett större problem.
